Fotografi och turistlif.
En hvar, som strövat omkring något i vårt härdiga land och ej är
lycklig nog att kunna teckna raskt och säkert, har tvivelsutan många
gånger önskat att kunna med fotografiens tillhjälp på ett varaktigt
sätt bevara minnet av de många vackra tavlor han skådat. För att
sådana önskningar skola kunna förvärkligas fordras naturligtvis två
vilkor: 1) fotografiapparat med nödvändigt tillbehör och 2)
konsten att sköta den. Rörande det första vilkoret hänvisa vi
till våra svenska [1] eller utländska
fotografi-handlare och vilja blott nämna, att man åtminstone för
125-130 kr. kan få förträffliga turistapparater. Men jag skulle tro,
att mången hyser större respekt för vilkoret n:o 2) -- konsten.
Som jag icke är fotograf, men ändå »fuskat» litet med fotografi
på resor, torde jag vara -- kompetent att yttra mig härom; mitt ord
bör kanske just därför ingiva förtroende i denna sak. --
Fotograferingen sönderfaller i tre huvudavdelningar: den
ljuskänsliga plåtens exposition i kameran, dess framkallande
och fixering samt dess kopiering. Numera sedan de ytterst
bekväma s. k. torra plåtarne införts, behöfver man ej själf
hafva något bestyr med plåtens preparering; plåtarne köpas fullt
färdiga att inläggas i kassetten. Hvad turisten har att göra är endast
att exponera plåten, de bägge senare processerna kan han
efter resans slut öfverlämna åt en skicklig yrkesfotograf. Torra
plåtar kunna sålunda efter expositionen förvaras flera månader utan
att bilden, då den slutligen framkallas, visar någon svaghet eller
otydlighet, blott de omsorgsfullt skyddas för ljus och väta. Vid min
sista fjällresa i Norrbottens lappmarker 1884 voro somliga plåtar
exponerade hela 3 månader före framkallandet, hvilket för billigt pris
utfördes af hr Rob. Roesler. Turistens fotografiutrustning inskränkes
till följande: kamera med stativ; ett större eller mindre
förråd torra plåtar [2], som köpas inlagda i
lådor om ett dussin hvardera; en röd säck, i hvilken man kryper
in, medan plåten inlägges i eller uttages ur kassetten; samt tomma
papplådor, hälst något större än de, i hvilka plåtarne köptes, och
svart papper att inlinda och förvara de exponerade plåtarne
uti, tills de skola framkallas. Bättre reseapparater äro numera
vanligen försedda med s. k. växellåda, hvilken inrättning
sparar turisten mycket tid, emedan han då blott för hvar tolfte plåt
behöfver krypa in i säcken (eller ett annat mörkt rum), men som dessa
lådor icke så sällan råka i olag, bör man aldrig göra en utflykt för
att fotografera utan att medföra röda säcken. -- Konsten med plåtarnes
inläggning och
exposition kan man till en
början nödtorfteligen inlära på -- ett par timmar [3]!
