Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Bottniska viken till Atlanten öfver Skellefteå, Hornafvan och Junkerdalen. Af R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomtränga, att slita denna hemlighetsfulla slöja — med
ett ord — ni är gripen af lappmarksnaturens storslagna
prakt. — Så reser ni då öfver den 4 mil långa
Storafvan och kommer till Kasker, der trenne strömmar
förena Storafvan med den ofvanför liggande Udjaur. Den
mellersta af dessa strömmar har under förflutna vinter
rensats för ångbåtstrafik. Ni är road af fiske? Ja. Då
gör ni här ett litet uppehåll. Från ångbåten får ni låna
redskap, som jägmästar Brernberg till de resandes nöje
låtit anskaffa, och snart sitter ni på en klippa i någon
af strömmarne och utlägger med god lycka edra flugor
för forsarnes inbyggare, harr och laxöring.
Strömstaren har att börja med oroats af främlingens ankomst,
men slår sig snart ned på klippan midt emot er och
betraktar med en viss nyfikenhet edert förehafvande. Glad
och förnöjsam sjunger han sin lilla, behagliga strof, niger
graciöst för er och önskar er välkommen till Norden.
Men jag ser, att ni är nöjd med den fångst ni fått; låtom
oss derför fara i land och känna på, huru fisken smakar
— sjön suger. Vi gå nu till gamla Gustaf Granström
i östra gården, der vi få ta stora kammaren i besittning.
Vi steka ett par harrar — ah, de voro delikata — slå
oss i samspråk med Gustaf; ty han har mycket att
berätta (dagen till ära har han varit ute i boden och tagit
fram silfverskedarne) och dricka vårt kaffe, hvarefter
vi åter gå ombord på »Signe», som nu för oss uppåt
Udjaur. Först passera vi den s. k. Vellma. De der
bergen på norra sidan äro Vellmabuot och Aunasvaure.
Der på södra sidan ligger hemmanet Bellonäs, och nu
äro vi ute på den egentliga Udjaur. Sjön är grund
och klippig, men vi äro lugna; ty farleden är upp-prickad,
och glad och yster som en 17-årig ungmö dansar »Signe»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
