Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Städjan, ett vandringsminne från sommaren 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något sökande stigen, som utan äfventyr förde oss åter till den
stora stråkvägen, hvilken vi nu funno betydligt »starkare» och
torrare.
Den oländiga vägen jemte vår lilla afstickare gjorde, att de
två enligt programmet anslagna timmarna för vandringen till
fjällets fot utsträcktes till öfver fyra och först vid half-fem-tiden
hamnade vi vid Åsvallen, Idreprestens säter, belägen vid
Städjans fot och hysande utom smör och ost äfven turistföreningens
stambok.
På vår begäran att få bese sistnämnda inventarium, svarade
mor Inga, husets värdinna: »Nej, först ska’ herrarna upp och
perspektera och göra sig värdiga». — Vi hade intet att invända
och togo efter en kort rast stafvarna i hand för att börja
bestigningen.
Vädret hade hela dagen varit mulet men med
jemförelse-vis höga skyar; nu hade emellertid dessa börjat sänka» sig, och
då vi trädde ut från sätern, kunde vi just se ärliga regnmoln
lägra sig på Städjans topp, insvepande fjället i töcken. — En
kort sammandrabbning om, huruvida det under sådana
förhållanden lönade sig att klättra upp på fjället, slöt med mitt
oargumenterade inlägg, att om det också regnade svafvel, så skulle
jag upp på Städjan, då jag kommit så långt.
Först vandrade vi uppför ett ganska vidsträckt bälte,
bevuxet med temligen tät, ehuru småväxt furuskog, som gjorde
vår kurs osäker och tvang oss att anlita kompassen. Den
öfvergick i låg och förkrympt björkskog, efter hvars passerande
fjället stack upp ofvan våra hufvuden i hela sitt majestät. —
Från vestra sidan, der vi vid utträdet ur skogen befunno oss,
ter sig Städjan som en väldig dubbel-pyramid med den södra
spetsen, den s. k. Lillstädjan, något lägre än den norra.
Östanvinden hven med den kraft, den endast uppnår till
fjälls; den tycktes slå sina väldiga ramar om hela fjället, och
ehuru vi befunno oss på läsidan, lyckades den dock få i gång
åtskilliga kapplöpningar mellan min vän E. och hans
vattentäta halmhatt, hvarvid E. för hvarje start syntes alltmera oviss
om segern.
Enligt anvisning svängde vi af mot söder för att från denna
sida lättast och beqvämast bestiga fjället. Efter en ganska brant
och ansträngande, ehuru ingalunda svår eller farlig uppstigning,
befunno vi oss på Lillstädjan, som i sjelfva verket utgör endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
