Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Städjan, ett vandringsminne från sommaren 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men den här rinner i nordvest.»
Det var för mörkt för att se, hvaråt vattnet rann, ehuru
ån framför oss bildade en fors, men genom att sticka handen
i vattnet öfvertygade jag mig snart om riktigheten af E:s
iakttagelse1). Ja, nu voro vi riktigt ohjelpligt vilse, och för att
sätta vårt goda lynne ännu mer på prof, började det falla ett
fint regn, som efter hand tilltog.
Utan att fälla modet öfverenskommo vi emellertid att åter
uppsöka vägen, som utan tvifvel förde till någon närbelägen
skogsgård. Vi kastade oss sålunda åter in i skogen och anlände
efter en kvart till ett ställe der en skogseld synbarligen helt
nyss härjat. Vi begagnade här tillfället att från en afbränd
kulle taga en öfverblick af landskapet. Det syntes i mörkret,
som om skogen räckte ända fram till horisonten, och vi
be-slöto att återvända till elfven för att der afbida dager och sedan
leta oss tillbaka samma väg vi kommit, det första förnuftiga
steg, vi på mitt initiativ på länge tagit.
Regnet ökade, och sedan vi vederkvickt oss med ett fotbad
i den källsvala elfven, sökte vi oss skydd under en lummig
gran, hvars täta grenar erbjödo oss ett ypperligt tält. Resten
af chokoladförrådet utdelades i små nödransoner, och en fin
takt afhöll oss å ömse sidor från att under förtärandet bringa
biffsteken på tal, ehuru vi nog båda tänkte derpå. — Emellertid
hade vårt tält redan på förhand intagits af omkring femton
milliarder myggor, som i likhet med oss funnit vistelsen under
bar himmel en smula fuktig. En vild strid utspann sig mellan
den ursprungliga befolkningen och de nye inkräktarne, blod
flöt å ömse sidor; slutligen gjorde några bloss »Portorico» oss
till herrar öfver ställningen. Här inväntade vi nu dagningen
med pipan i munnen, sjungande, berättande historier och
filosoferande öfver det fria vandringslifvets tjusning, hvilket t. o.
m. i sina missöden har att bjuda så mycket behag, och jag
tror knapt, att någon af oss Önskade utbyta mossbädden under
granen mot en bäddad säng på gästgifvaregården.
Vid dagbräckningen bröto vi upp och letade oss i rask
marsch och hällande regn tillbaka samma väg vi kommit.
Efter en half mil befunno vi oss åter vid den sedan natten
*) An befanns sedermera vara Storån, som rinner i sydlig riktning ;
observationsfelet i mörkret berodde säkert på en återströmning närmast
stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
