Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Indalselfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menad förbi forsen och går så ombord på den prydliga och
komfortabla flodångaren »Indalen». Och härifrån börjar elfven
med sina omgifningar att så småningom upprulla den ena taflan
efter den andra och väcka ett stigande intresse.
Sjelfva floden, som på sin yta bär milliontals timmerstockar
(»klampar») ned till hafvet, flyter djupt och har i allmänhet
ett stridt lopp, samt bildar smärre forsar här och der.
Stränderna äro höga och, der de utgöras af »nipor», stupa nästan
lodrätt ned i elfven. Tusentals backsvalor bygga i dessa
nipors lösa sand sina bon, och man ser dem öfverallt än
kretsande högt uppe i luften kring nipornas kammar och än med
stor hastighet strykande utefter vattenytan. Mellan niporna
sträcka sig små dalgångar, förtjusande genom sin lifliga grönska
och sina täcka löfträdsgrupper.
Ofvanför niporna mellan floden och de omgifvande
bergshöjderna ligga grönskande ängar, odlade fält och landtgårdar,
hvilka gifva landskapet ännu mera lif och omvexling. De
ansenligt höga bergen täckas på sina sidor dels af mörk barrskog
och dels af ljusgrön löfskog, hvilket förlänar åt det hela ett
drag af mildt allvar. Allt är storslaget och intet upprepar sig
utan att visa någon ny sida, någon ny skönhet.
Bland ställen, som turisten ej bör försumma att särskildt
taga i närmare betraktande under färden, äro Glimån och
släppningsstället eller såsom dess vulgära namn lyder:
»Värdshuset», som ligger i närheten deraf. Vid Glimån bör vägvisare
anskaffas, och vandringen uppför den branta höjden derifrån
företages till fots. Efter en half timme ungefär är man uppe
vid Värdshuset och blir der mer än rikligen belönad för den
möda uppstigningen orsakat. Framför åskådarens ögon ligger
nemligen här en tafla utbredd, som i sanning är förtjusande
och i afton- eller morgonbelysning så hänförande att en
beskrifning öfver sceneriet endast kan gifva ett ofullständigt
begrepp derom. Det måste ses. Ett annat intresse fäster sig
dessutom vid detta ställe. Härifrån släppas nemligen
hundratusentals timmerstockar ut i en lång och brant stupande ränna,
som leder till elfven. I svindlande fart åka stockarne utföre
och kasta sig med dån i böljornas sköte. Höga
regnbågsskimrande vattenpelare uppslungas, när stockarne störta i
djupet, och jorden darrar under fötterna, så länge släppningen
pågår. Öfverraskande är det att se, huru grofva stockar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
