Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om bergsklättring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som inser detta, han förstår emellertid också, hvarför det just
är de svårtillgängligaste bergen, som för bergsklättrarne äro de
mest lockande. Ju större motståndet är desto angenämare blir
nemligen segern.
Känslan af besegrade svårigheter är det sålunda, som
utgör kärnpunkten i bergsklättringens behag. Men dertill sällar
sig en hel ström af andra känslor. Hur underligt det kan
låta, finnes det emellertid få menniskor, som kunna uthärda
anblicken af en blånande fjällvägg, som med sina
snöglänsande toppar klart och skarpt framträder mot den rena
luften, utan att gripas af en trånad att lyfta sig dit upp, en
längtan efter att stå deruppe och se sig omkring ut i verlden.
Denna känsla är, synes det mig, en ganska egendomlig
fysiologisk företeelse, ett slags motstycke till den känsla af dragning
nedåt man erfar vid randen af ett brådjup eller vattenfall.
Hvem är också den menniska, som icke erkänner nöjet af
att, som det heter, »gå på upptäcktsfärd);)? Fjällen hafva så
många öfverraskningar att bjuda. »Der fins så. underliga ställen»,
som det heter i visan. För hvart steg man tager, växla
klippans former. För hvar ny höjd man eröfrar, Öppna sig nya
utsigter. Naturen har med outtömlig fantasi skapat de
sällsammaste bildningar. Man befinner sig i en ny verld, så olika
allt hvad man vanligen ser. Och dessa upptäckarekänslor stegras
och tilltaga i behag, om den terräng man genomvandrar är
s. k. »jungfrulig mark», d. v. s. mark, som förut aldrig varit
trampad af menniskofot. Ett jungfruligt fjäll är ett försegladt bref,
adresseradt till den förste bestigaren. Man kan ju bli gäckad
på innehållet, men man kan icke motstå lusten att bryta det.
Men det är icke nog med upptäckarekänslorna. Man begår
en stor orättvisa, om man, såsom stundom sker, påstår, att
bergsbestigaren saknar sinne för naturens skönheter. Tvärtom!
Ingen kan derför vara känsligare än han eller lockas mera deraf.
Visserligen ställer han sig kanske icke direkt för att på
resehandböckernas sätt passivt njuta af naturskönheten, men han insuper
den genom alla porer. Han vill inte sitta som på en konsert,
och endast lyssna till musiken. Han vill lefva i den, röra sig i
den, som i tonerna af en valsmelodi.
För att nu öfvergå till ämnets praktiska del vill jag till en
början tala något om bergsbestigames förberedande åtgärder,
uppgörandet af fälttågsplanen. När man bestämt sig för att försöka ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
