Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från en färd till Uknadalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt den person, från hvilken dessa btygsamma rader leda sitt
yttersta upphof. Närmare vågar jag ej karrik . . . ., nej,
karaktärisera mina reskamrater, ty då känna de kanske alt för lätt
igen sig sjelfva och i sådant fall blir jag förmodligen stämd att
stånda till ansvar enligt svenska lagens kap. x, § y, momentet
z1). Och detta är så mycket mer att befara, som tre af de
åsyftade herrarne förhålla sig till juridiken ungefär på samma sätt
som en läkare till kirurgien eller — en skräddare till synål och
sax. Men återvändom till vår skildring!
Det var, sade jag, en vacker eftermiddag i början af
sistlidne Augusti. Med oro i blicken och diverse reseffekter i
händerna gingo vi omkring på vår egen lilla »skeppsbro» för att
invänta den Stockholmsbåt, som skulle föra våra värda personer
in till sjö- och stapelstaden Westervik. Ändtligen höres den
efterlängtade signalen, och efter några minuters förlopp stiga
vi ombord på den i alla Östersjöhamnar från Westervik till
Stockholm väl bekanta ångaren Gamleby. Församlade på
kommandobryggan, vinka vi snart vårt afsked åt »vänner på
stranden, som vifta med handen.» Och sen till hafs! Hvilken
egendomligt angenäm känsla utaf glädje och lefnadslust uppstår ej
hos hvarje sannskyldig »landkrabba», som kanske blott ett par
gånger om året från däcket af ett fartyg får insupa den friska
sjöluften och beundra det blånande hafvets oändliga majestät!
Det förefaller mig, som om landbackens alla sorger och
bekymmer med ens blåste bort: man känner sig lycklig och fri,
om ock blott för några snabbt flyktande minuter. Och för att
känna detta behöfver man visserligen ej vara någon fantast eller
varmare; det fordras blott, att man har en öppen blick för
det stora i naturen och ett sinne, som är mottagligt äfven för
undra intryck än dem, som hvardagslifvets bestyr och »kampen
för tillvaron» äro i stånd att framkalla. Eger man dessa
förutsättningar, då måste man ock af alt hjärta instämma i Oskar
Fredriks utrop: »Hvad underlig tjusning där ligger också I
böljor, som slå emot skären!» — — — Sådana voro ungefär
de tankar, som sysselsatte mig, när jag i min omedelbara
närhet fick höra en kvinnoröst uttala några just icke så poetiska,
men det oaktadt rätt anslående ord. Hennes anförande var
kort, men kärnfullt, hvarför jag här återger det in extenso.
*) x, y och z utgöra i algebraa tecken för »obekanta storheter>.. och
det är därför, som jag här begagnar desamma. —•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
