Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd till Kålåsens lappkapell, Anjeskutan och Stiklestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resande, utom komministern i trakten, blefvo de goda lapparna
också hugnade med ett par extra andaktsstunder, för hvilka de
uttryckte sin oskrymtade tacksamhet bland annat genom
afsjungande af några 2- och 3-stämmiga sånger, ganska snällt
utförda. För denna färdighet så väl som för sin literära odling
i allmänhet ha de till det mesta missionssällskapets ambulerande
lärare att tacka. Månget berömmande ord fälldes af dem för
denna verksamhet. Öfver hufvud taget företedde fjällfolket vid
Kålåsen en oväntadt hög grad af hyfsning: snygghet och
prydlighet i kläder lemnade föga eller intet öfrigt att önska, svenska
talade de bättre än jämtarna, och deras sätt att vara var
vänligt och godt. Mången skulle man icke tagit för lapp, om ej
dräkten sagt det: en gammal man bar syn för en afdankad
infanterisoldat, en annan för en folkskollärareseminarist, prydd
som han var t. o. m. med glasögon, ett par af lappflickorna
hade ett nästan »fördelaktigt» utseende. Men så fick man ock
å andra sidan, isynnerhet bland gummorna, se riktigt
urhistoriska lapptyper, knaggliga, bruna och skrynkliga som stekta
äpplen. Den där unge mannen med glasögon väckte bland
turisterna verkligt uppseende för sin sprättiga toalett och sin
intressanta uppsyn. Man fick om honom veta, att han
genomgått en norsk almueskole och d:o middelskole, och att hans
ideal var att bli kateket. Han måste ha tillhört en förmögen
lappfamilj.
I allmänhet tycktes förmögenhetsvilkoren bland de lappar,
som infunnit sig vid Kålåsen, ingalunda vara så jämmerliga,
som. man kanske vill tro. Visserligen står det icke till att
aflocka en fjällman hemligheten af, hur många renar han eger.
Han lär tro sig, genom att yppa denna hemlighet, göra sig
skyldig till skryt och därmed ådraga sig Guds straff. Också
iakttogo de, som vi sporde därom, en obrottslig
förbehållsamhet. Men då, såsom vi fingo höra, det icke är någonting så
oerhördt, att en lappdräng har 100 kr. i årslön och allting fritt,
däribland äfven kläder, så är väl det ekonomiska tillståndet
bland vårt fjällfolk icke så allt igenom tröstlöst. Nittonde
århundradets filantropi har sagt allvarsamma ord åt svenska folket
om försummade skyldigheter mot de arma lapparna. Och icke
skall det förnekas, att vi ha stora skyldigheter mot dem, framför
allt därför, att vi äro de starka och de de svaga. Att de äro
Sveriges urinnevånare, betyder jämförelsevis mindre, ty ett äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
