Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Bottenhafvet till Atlanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaptenens särskilda välvilja, som vi erhöllo plats i hans enskilda hytt — den rymde knappt två personer. Båda båtarne voro otroligt små, och det var onekligen löjligt att höra besättningen på den större båten med en viss öfverlägsenhet tala om »lillbåten», alltid med en stark norrländsk tonvigt på den första stafvelsen.
Vi framkommo kl. 12,30 på natten och vandrade, insvepta i stora röda filtar och begapade af de öfriga passagerarne upp till gästgifvaregården, hvars termometer stod mycket nära nollpunkten.
Dagen därpå gingo vi från Ramsele kl. 1 e. m. och framkommo kl. 11 e. m. till Stamsele gästgifveri (44 km. från Ramsele). Från Ramsele fram till Vågdalens gästgifveri går vägen utefter älfven, som här är ganska strid och bildar många vackra forsar. Men här slutar också den egentliga Ångermanlandsnaturen och i stället vidtager en ödslig och dyster trakt, där ögat endast möter svarta, brända skogar, som milsvidt sträcka sig på båda sidor, utan att någonsin afbrytas af en frisk, upplifvande grönska.
Stamsele gästgifvaregård erbjuder ett ganska egendomligt prof på landtlig smak. Matsalen är nämligen ytterst elegant möblerad i skulpterad ek, under det allting för öfrigt är som en vanlig gästgifvaregård på landet med de rysliga, som det tycks, oundvikliga taflorna.
Dagen därpå vaknade vi framåt 11 f. m., sträckte på våra stela ben och funderade en stund, om vi skulle orka fortsätta. Slutligen gåfvo vi oss dock i väg, trots den brännande hettan. Vid middagstiden passerade vi råmärket mellan Ångermanland och Jämtland, och efter ännu en stunds marsch började vägen sänka sig, utsikten vidgade sig, och framför oss låg Ströms 22 ᚠ-mil omfattande socken. Det var en härlig anblick, denna grönskande dal med sina vidsträckta vattendrag och blånande berg i bakgrunden. Och långt bort, bakom denna leende trakt skymtade snön, fjällens glittrande, eviga snö, en gammal vän, som vi nu för första gången återsågo. Det ligger alltid något friskt, något lockande i att så där plötsligt se de gamla fjällen träda fram sådana, som de alltid varit, nakna, fasta, oumkullrunkliga.
På eftermiddagen framkommo vi till Ströms stora och välbyggda kyrkby. Kvällen var lugn; de vida Strömsvattnen utbredde sig spegelklara nedanför byn och de blånande bergskedjorna aftecknade sig skarpt mot aftonhimmeln. Det var skönt att gå till hvila i en sådan natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
