Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela landskapet från Hjerpen till Åre är rikt på fängslande naturskönhet, och vanskligt är att säga, hvarest Ögat möter den rikast. Fruktbara, skogbevuxna skogshöjder sluttande ned mot älfstränderna, otaliga skimrande sjöar, älfvarnes blåa band afbrutet af skummande forsar och stupande fall hålla det tröttaste öga vaket. Mången har prisat Åre såsom en af de vackraste järnvägsstationer i Sverige — må vara, men något tyngande, melankoliskt hvilar däröfver; »Skutan» är för nära inpå!
Vägen bär uppåt i stark lutning och sedan Dufeds bördiga byggd och omväxlande natur lämnats, antager omgifningen ett kargare och enformigare skaplynne. Sjön Ånn kransad af djärfva fjällpartier gör dock därifrån ett undantag. Från Enafors station löper banan genom en verklig Ödemark på en fjällplatå af 2000 fots höjd öfver hafvet. Det är en ängslande ödslighet, där intet träd skänker omväxling åt naturen utan endast låga buskväxter och mossor gifva marken en skiftning mellan brunt och grönt. Men det är en prägel af storhet som imponerar i allt detta, inramadt af de höga Snasafjällen och Kölens väldiga massor. Sedan några lika nyttiga som fula trätunlar passerats, ljöd hvisselpipan och tåget gled in i en stor öfverbyggd banhall. Det var målet: Storlien.
Här finnas två hotell. Det ena med norsk uppassning, norska kaminer, norsk mat och en värd som talar engelska. Det ligger fritt och högt — och här ligger ju för öfrigt allting högt — och bebos gärna af de engelsmän som för kortare tid här slå sig ned. — Det andra hotellet, svenska statens tillhörighet, är genom banhallen hopbygdt med stationen och kan i belägenhet ej täfla med det förstnämnda — men det eger två saker som turister och fjällvandrare sätta högt värde på: förträffliga sängar och för dessa nordliga förhållanden god mat.
Här var ingen hotellbetjening, som vid tågets ankomst med alla möjliga medel sökte fånga gäster. Tvärtom, man fick nästan truga sig till ett rum, fastän bägge hotellen voro fullkomligt tomma. Det tycktes vara alldeles likgiltigt för dem på båda hotellen, om de fingo en gäst under ett par månader eller ej; deras blickar tycktes endast fråga: hvad skall du göra 748 kilometer från Stockholm och 592 meter öfver hafvet så här tidigt på året?
Detta kyliga mottagande förbyttes snart i idel välvilja, och den, som någon tid vistats på järnvägshotellet, lär i värdinnan känna en hedersgumma af gammal god kaliber och i betjäningen en hop hyperboreer, som, fullkomligt omedvetna om betydelsen af ordet »uppassning», göra så godt de kunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
