Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinda kanal och Åsunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ping. Men det blir annorlunda vid Tannefors, där ån kastar
sig utför en betydlig höjd och i fallet drifver en hop kvarnar
och fabriker. Från platån, dit 3 slussar leda upp, ser man en
stor del af östgötaslätten, som ligger och skiner af välmåga,
samt Linköping, Roxen och Vreta och vidare en vacker
horisont, som bildas af de blå skogshöjderna åt Fingspongshållet.
Förbi Landeryds kyrka och genom ytterligare 3 slussar ångar
man fram mellan björkdungar och kullar till sjön Erlången, där
man alldeles glömmer bort de täcka stränderna för det präktiga
Sturefors’ skull, slottet som byggts af Tessins mästarehand och
hvars gråhvita murar och svarta tornprydda tak göra utmärkt
effekt midt i de yppiga trädgrupperna på stranden. Det har
i motsats till så många af våra gamla adelsgods förmånen att
tillhöra en egare, som själf bebor och med pietet vårdar och
förkofrar detsamma, nämligen grefve Thure Bjelke.
Vid Sturefors svänger ångbåten genom en sluss åter in i
Stångån, men blott för en stund, emedan kanalen snart går sin
egen väg genom en hop slussar vid Hofvetorp upp till sjön
Rängen. Vattnet var betydligt renare än det är i Göta kanal.
som af Tegnér kallades Sveriges blå band, men som, i
betraktande af den lervälling, hvarpå man mestadels flyter fram där,
i själfva verket är ett mycket grått band. På Rangens leende
stränder visa sig Bjerka-Säby, en ståtlig herregård, och
Vårdsnäs kyrka som höjer sina hvita murar och sitt smärta torn
öfver löfskogen. Snart krymper vattenytan ihop, gör en väldig
bukt nedanför ett annat herresäte, Vesterby, vidgar sig, pressar
ihop sig igen mellan stränder, som likna löfsalar, och bäst man
betraktar dessa mälarpartier, är man framme vid det stora
Falkenbergska godset, det vattenspeglade Brokind, hvars
hufvud-byggnad ligger på en holme, omsluten af den smala farledens
båda armar, »lik en näckros uppå vågen». Här passeras sista
slussen, hvarefter man är ute på en ny sjö med det konstiga
namnet Jernlunden, som vid det vackert belägna Rimforsa
förenar sig med Åsunden. Här ändrar landskapet på sidorna
karaktär; det är slut med löfskogen och holmarne,
Smålandsnaturen träder fram, »den enkla, allvarsamma», fast vi ännu äro
kvar i Östergötland. Man far förbi skogbevuxna höga stränder,
man ser de furuklädda höjderna i en allt ljusare blå färg
förtona i fonden och enstaka, rödmålade gårdar skymta fram i
dalsänkningarna. I det trånga passet mellan berghällarna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
