Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luleå—Gellivare—Harsprånget—Jokkmokk— Storbacken—Edefors—Luleå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen stod högt på himmelen, då jag vaknade, fötterna
voro ömma och svullna, så att jag med möda fick strumpan
på; på stöflar var ej att tänka. Lyckligtvis fick jag köpa ett
par pjexor, sådana lapparna begagna sommartid, ty utan sådan
fotbeklädnad blir en vandring i dessa trakter omöjlig.
En beskrifning öfver densamma torde här vara på sin plats.
Största delen af pjexan utgöres af lädersulorna, som sträcka
sig upp på fotens öfre yta; klackar saknas helt och hållet;
däremot har den bakkappor af läder och sömmarna laskade, så
att de, smorda med fett, blifva fullt vattentäta; de äro mycket
rymliga för att gifva plats för lappskohöet, som till och med
gör strumpor obehöfliga; af detta hö, som finnes af flere
kvaliteter och utgöres af bultade starrstrån, lägges först ett tjockt
och fast lager i botten på skon, något högre under hälen, der
det under gåendet blir mest tilltrampadt; foten och fotknölarna
insvepas derefter omsorgsfullt, och skon pådrages; oftast fordras
någon jämkning, ibland har man tagit för mycket, ibland för
litet hö; tränger skon, bör man icke sky besväret att taga bort
litet hö, ty sedan skon är fastbunden, blir besväret härmed
mångdubbelt; likvisst bör man äfven se till, att foten icke har
för stort svängrum, i hvilket fall höet lätt glider åt ett håll,
och foten kommer tätt intill den tunna sulan. Har man så
fått skon på, jämkas höet kring fotknölarna, byxorna
neddragas inom det några tum höga, mjuka läderskaftet, som lägges
i ett veck framtill, härefter lindas det vid skon fastsydda 1 a
2 meter långa yllebandet stadigt om skaftet och sedan ett stycke
upp på smalbenet på så sätt att hvarje slag ligger något öfver
det närmast nedre. Därigenom blir skarfven tät, och man kan
vada genom vatten så högt byxorna nå, utan att samla vatten
inom kläderna. Öfver spångar balanserar man mycket säkrare
med sådana skor och den spänstighet de, väl omlindade och
pådragna, gifva foten och smalbenet, är otrolig. En hel dags
trefnad kan dock bero på, att de blifva väl pådragna, stoppade
och omlindade. Tack vare god hjälp härmed, kände jag mig
gladare till mods, ty hoppet att komma till Harsprånget hade
jag nästan uppgifvit.
Vår värd, hr Nordvall, hade på natten sändt ett bud till
Kovanen och anmodat en lappqvinna att lotsa oss till Jutsåråva,
hvilket hon lofvat.
Kl. 1/2 12 voro vi efter en förträfflig frukost hos hr Nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
