Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luleå—Gellivare—Harsprånget—Jokkmokk— Storbacken—Edefors—Luleå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en andaktsstund vid Anajaur.
Vi rodde öfver sjön och nådde åter gångstigen, sedan vi
nödgats vada i land. Qenom en sumpig trakt med högväxt
skog nådde vi den steniga Sjaurimbäclcen, som, ospångad, gjorde
oss bryderi att komma öfver. En stock kastades på en sten,
till denna balancerade vi, föraren hoppade i vattnet, nådde
andra stranden, sände oss en planka, och på den kommo vi
nästan torrskodda öfver.
Klockan var 8.45 e. m., då vi kommo till den, som det
syntes, förmögna byn Waikijaur, vid sjön af samma namn.
Öfver allt hade vi blifvit väl bemötta, men det fina,
taktfulla mottagande vi rönte i kyrkovärden Tjellströms förträffliga
bostad i Waikijaur kommo oss alldeles att glömma, det vi voro
långt inne i Lappland.
Vårt matförråd visade sig nu hafva varit onödigt stort.
Ehuru mat kan fås vid samtliga stationer under denna route,
är det dock icke rådligt att ingenting medföra; många
omständigheter kunna inträffa, som göra, att man blir stannande i
ödemarken. En 70-åring med 2 punds börda kan stupa när
som helst, tycker man; dimma, som hindrar att se vägen, eller
någon af sällskapets illamående kan plötsligt tvinga till en
längre rast. Dessutom kostar en större packning icke mer, då
särskild bärare utom lotsen ej erfordras.
Vid Waikijaur börjar det system af intressanta, äkta
lappska, mörka och djupa sjöar (Randijaur, Parkijaur, Skalkaträsk
ra. fl.), som sluta vid Saggatträsk och Kvikkjokk, fogelvägen 9
mil från Waikijaur.
Om tillfälle gifvits oss att från Porjus besöka Stora
Sjöfallet och nu Kvikkjokk från Waikijaur hade vi sett, hvad
Lappland har mest beröm dt. Nu fingo vi i stället nöja oss
med att se snöfjällen vid Kvikkjokk lifligt glänsa i solskenet,
och vi kände en okuflig lust att en annan gång komma
tillbaka och färdas dit upp.
Vi roddes följande morgon öfver sjön till Östansjö. Här
börjas landsvägen, 20 mil från Luleå. Man behöfver
sannerligen icke lång tid vistas i ödemarker, vandra öfver berg och
myrar för att till fullo uppskatta värdet af en landsväg. — Vi
togo farväl af roddaren; nu kunde vi reda oss på egen hand
utan lots.
Jokkmokks kyrkoby nådde vi efter en timmes promenad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
