Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulitälma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina svarta väggar häfver sig upp till en höjd af 5,380 fot. Mot
öster stänges utsikten något af Stortoppen, dock ser man
tydligt de tre svenska Sulitälmatopparne skjuta upp ur ishafvet —
Salajsekna — som i sydost och söder nedsänder sina väldiga,
isarmar först jämnare sedan med fall på fall. Långt bort i
ostlig riktning ser man Staikas ensliga lätt igenkänliga snötäckta
topp (5,018 f.) höja sig öfver sina omgifningar och längre bort
åt samma håll Lappmarkens öde vidder med sjö vid sjö ända
till dess blicken stannar vid Kvikkjokks blånande fjäll. Mot
söder slutligen har man Pieskijaures vattenspegel och
Lommijaure, som dock delvis skymmes af Södra Sulitälma. Hvarken
utsikten från Galdhötinden eller Glittertinden har tilltalat mig
så mycket som utsikten här från Vardetoppen på Sulitälma»
Låt vara att Galdhötindens utsikt kanske är vildare — man
ser ju därifrån icke annat än fjäll, snö och is — så har man
dock här på Sulitälma allt hvad man kan önska sig af vilda
bergstoppar och sönderrifna, grönskimrande glacierfall; och i
ett annat afseende står Sulitälma oändligt mycket högre,
nämligen genom dess rika omväxling i utsikter, de stora sjöarne
man ser på de ändlösa öde vidderna, de vackra skogvuxna
partien och den aflägsna fjorden och hafvet. Tänk blott en
soluppgång sedd härifrån med Lofotens toppar och hafvet badande i guld!
Men tillbaka till värden. Petter vägrade hårdnackadt att
följa oss bort öfver eggen. Vi beslöto derför att våga försöket
på egen hand. Ett stycke bortom värden går eggen först utför
en liten bit. Som det var litet svårt att komma fram här,
gjorde jag fast tåget vid berget, och med tillhjälp af detta
kommo vi utan äfventyr utför. Eggen hade nu endast en
medelbredd af 4—5 alnar och på båda sidor stupade berget än
brantare än förut. Klippgrunden var dock i allmänhet fast
och pålitlig. Noga undersökande detta framskredo vi med
försiktighet. Snart höjer sig eggen igen, man passerar öfver den
ena lilla toppen efter den andra, stiger ned i det ena skäret efter
det andra, till dess eggen 1/2 timmes väg från värden blir
alldeles knifskarp, icke ens fotsbred. Här var det omöjligt att
gående komma fram. Vi måste sätta oss gränsle öfver eggen
och ridande praktisera oss vidare genom att skjuta oss fram
med händerna, under det benen togo stadigt stod mot berget.
Isyxan, som nu började vara mig mera till besvär än nytta,
måste jag här lägga ifrån mig. Lyckligtvis var eggen ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
