Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök vid Kårsojökeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång i rätt egendomliga former. Sålunda iakttog författaren
flerstädes på denna jökel grupper af små gråsvarta, spetsiga,
käglor af högst 1 meters höjd, hvilka utgjordes af is med en
några centimeter tjock skorpa af bergartssmuts.
Då det torde intressera någon af Årsskriftens läsare att få
närmare kännedom om arten af de arbeten, som man vid
jökelundersökningar har att utföra, vill jag — delvis med citat
ur det förr nämnda arbetet »Stenriket och jordens bygnad» —
anföra något därom. De vigtigaste observationerna afse iskornet
och jökelisens rörelse. Ehuru den förra undersökningen, såsom
afseende jökelns elementardel, är för jökelforskningen af samma
vigt som t. ex. celläran för botaniken, våga vi dock i anseende till
dess invecklade beskaffenhet här endast med några få ord vidröra
densamma. Af den i högfjellet fallna snön, som naturligtvis är
första ursprunget till jökeln, bildas först ett mellanting mellan is
och snö, benämndt firn, en lös massa af tämligen stora korn.
Genom hoppackning och delvis omsmältning uppstår häraf så
småningom den äkta jökelisen. Ehuru till det yttre lik vanlig
is, så är det dock en väsentlig skilnad mellan båda.
Jökelisen är i följd af sin uppkomst sammansatt af korn, sjöisen af
vertikala stängliga massor, hvilket bäst synes om våren, då den
senare är stadd i smältning. Men ehuru iskornen i sin typiska,
form äro temligen runda, kan man dock utröna att deras
egenskaper äro väsendtligt olika i olika riktningar. En dylik
undersökning kan antingen ske medelst vissa optiska instrument
(turmalintången och stauroskopet) eller ock därigenom, att man
medelst solglas frambringar s. k. smältfigurer inuti iskornets
massa. Smältfigurerna ordna sig då på ett visst sätt i
förhållande till iskornets ursprungliga kristallaxlar. Uppgiften är nu
att genom iakttagelser på en mängd olika ställen af jökeln
utröna, huruvida de särskilda iskornen sträfva att småningom
intaga ett mera regelbundet läge med sinsemellan parallela
axlar och huruvida detta står i något förhållande till deras sätt
att tillväxa i storlek. Detta är för närvarande en stor
vetenskaplig stridsfråga, som vi här endast kunnat i all korthet
antyda, men man har goda skäl att antaga, att just våra nordiska
jöklar kunna lemna vigtiga bidrag till dess lösning.
De vanligaste undersökningarne afse isens rörelse. Att
isen rör sig på ett eller annat sätt, kunde vi inse redan af de
nedanför på något afstånd synliga moränerna. Isens rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
