Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm—Luleå—Har språnget—Stora Sjöfallet— Kvikkjokk—Fagerlid—Bodö—Trondhjem— Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår vän Anders, som följt oss ända från Jokkmokk, längtade
nu tillbaka till sina renar i fjällen och skildes från oss. Vi
rekommendera honom som den bäste och pålitligaste vägvisare.
Som vår packning betydligt minskats, engagerade vi för den andra
delen af vår resa Kvikkjokkr— Sulitälma—Fagerlid endast två
vägvisare, Per Jacob Holmbom från Njuonjes och Daniel Nilsson
från Kvikkjokk. Med förstärkt proviant gåfvo vi oss på
eftermiddagen af båtledes upp för Tarrajokk så långt det var
möjligt ungefär en kvarts mil, hvarefter marschen begynte. Det
måtte under de senaste dagarne hafva fallit mycket regn, ty
Tarrajokks alla under vanliga förhållanden helt obetydliga
tillflöden voro ofantligt uppsvällda och delvis svåra att öfvervada.
Något på sidan om vägen vid Rotatz finnas märkliga jättegrytor,
som förtjena att beses. I Njuonjes kvarstannade vi öfver
natten hos Nils Mathias Holmbom i en liten treflig kammare,
till hvars inredning Turistföreningen lemnat bidrag.
Följande morgon kl. 8 bröto vi upp och marscherade
ungefär en half mil genom vacker löfskog med det brant
stupande fjället Tarrekaisse på höger och Tarrajokk på venster
hand till sjön Tarraure, som skulle öfverfaras i båt. Komna
nära vestra ändan af sjön öfverföllos vi af ett så häftigt ösregn,
att vi måste ro i land och söka skydd i en vid stranden
belägen fiskarkåta — Kåtenjarka kallad — som var så liten att
fyra personer med packning knappast kunde få rum i den.
Fem timmar hade vi tillbragt i detta lilla obehagliga kyffe i
de mest obekväma ställningar, då »golfvet» vardt betänkligt
blött. Vi tittade ut och funno, att hela marken mellan
sjöstranden och det några hundra fot aflägsna fjället höll på att
öfversvämmas af det från fjällets branta sidor i tusentals
kaskader nedforsande vattnet. Vi måste nu i största hast stjälpa
vattnet ur båten och oförtöfvadt bege oss tillbaka. En fröjd i
bedröfvelsen beredde oss anblicken af de från fjällväggen längs
hela vägen nedstörtande vattenmassorna. Där vi på morgonen
gått torrskodda, måste vi nu vada öfver alnsdjupa forsande
bäckar. Efter tolf timmars frånvaro voro vi åter i Njuonjes.
Allt hvad vi medförde var genomblött.
Dagen därpå var dagsregn och hela trakten insvept i dimma,
men tredje dagen var vädret betydligt bättre, ehuru en och
annan skur föll då och då. Enär regnvattnet brukar afrinna
från fjällen på 24 timmar, satte vi ut vattenmärken vid strån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
