Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillbaka öfver högfjällen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gestalta sig olika: ibland stå de snöhöljda kolosserna ljusblå
»som hennes öga», ibland-draga de öfver i berlinerblått ibland
äro de skinande hyita eller gulhvita, ibland grå, rödgrå.
Och så, när d/et börjar kvällas, då träder månen, stor
och präktig, fram ur skymningsmolnen och omger sig med
ett skimmer af rödvioletta dagrar, sedan blir det rödvioletta
trängdt utåt allt mer, så att månskifvan till sist badar i ett
haf af blågrönt, och ännu senare kommer en ljus strålring
samt skuffar undan både det blågröna och rödvioletta, och
allra sist simmar månen kring i sethern utan alla brokiga
skyar eller ljusa strålkransar, vår gamla, hyggliga,
oförfalskade måne, alla älskandes biktfader och »förkläde».
Nu är det sent nog, och jag börjar ganska mycket längta
efter sömn, ty sista natten blef det då just intet af i den
vägen. Vi skola emellertid öfver det branta Spielgavarre, innan
vi komma fram till lägerstället. Ja, Spielgavarre, du
omotiveradt nedriga fjäll, som såg en viss turist slängas ur sin
kerres och, troget hållande den förskrämda renen fast i
körtömmen, släpa långt, ack, så långt bprt utför en brant,
stupbrant fjällvägg, du, förargliga fjäll, som också såg, huru en
viss Mikkeli Nekkela ytterst road skrattade åt frispektaklet,
huru han beskäftigt lopp till och skulle »hjälpa» den
stackars främlingen, som blott vinkade med »kalla handen» åt
honom och, stolt i hågen, fortfor att släpas fram öfver
skaren, tills renen behagade stanna af sig själf...
Klockan nio på kvällen voro vi framme i Meroniva, en
eländig fjällstuga, vårdad af en lappgumma på omkring 80
år. Sömnig och trött var jag, någon mät smakade ej, jag
slängde mig ned på en brits, närmast skapt som en lafve,
och somnade med björnkragen som hufvudgärd och
lappmudden som, täcke — som i en dröm såg jag Mikkeli pyssla
om elden i kaminen — vi hade också färdats 11 mil på 19
timmar, hvaraf vi tillbragt trenne i snöstormen på Beskadas.
Och alltid hade vi samvetsgrannt låtit renarne hvila, och äta
laf, när så lämpligt befunnits!
Jag vaknade, öm i hela kroppen till följd af den hårda
sängplatsen, vid att M. stod lutad öfver mig och ville fara fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
