Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Njupeskärs vattenfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den under år 1889 byggda bron öfver Lemmån. Innan
bron byggdes, var man tvungen att något längre ned vada
öfver ån, hvilket vid högt vattenstånd kunde vara besvärligt
nog. Vi fortsätta vandringen uppför Grönstadsåsen,
hvarifrån Njupeskärs fall skönjes såsom en silfverfåra i
fjellväggen; passera på en spång öfver Lomsjöån, stiga
sedermera uppför »Lomsjöhålla», hvarest vi ändtligen hafva
uppnått högsta höjden mellan Heden och Mörkret, eller 250
meter öfver Särnasjön. Nedanför oss utbreder sig nu
Fuludalen, och på motsatta sidan det väldiga Fulufjellet.
Njupeskärs vattenfall ses nu ganska tydligt, oaktadt vi ännu äro
på ett afstånd af minst en mil.
Vi börja nu så småningom sänka oss nedöfver
dalsluttningen, öfverskrida den längs genom socknen i norr och
söder gående stora baslinien samt komma omsider ned till
Trollsjön. Då vi hört, att man i Trollvassla, eller den ned
till nedre Trollsjön ledande bäcken, plägat hitta perlmuslor,
försökte vi under passerandet af denna, att öfverkomma
några exemplar, hvilket också efter mycket letande lyckades,
men några perlor innehöllo de ej. Från »Trollsjöremmet»
erhålla vi en ny anblick af Njupeskär med sin hvita
brudslöja viftande för vinden.
Vi äro nu strax framme vid Stenvallen (en dryg mil från
Bergsvallen). Efter en kort rast begifva vi oss åter åstad,
hållande gångstigen åt höger, utför den temligen branta
dalsänkningen ned till den 1890 byggda präktiga ridbron öfver
Fuluelfven. Vi hafva nu sänkt oss c:a 150 meter;
Vester-dalselfven, som här kallas Fuluelfven, ligger alltså 100 meter
högre än Österdalselfven vid Särna. Strax innan vi komma
ned till bron, passera vi en stor tall, c:a 3 meter i omkrets.
Inskriptionen à denna tall berättar, att en viss Jöns Jönsson
från Heden, född 1711, under vårfloden 1725 med knapp nöd
praktiserat sig öfver elfven på detta ställe. Vattnet skulle då,
märkligt nog, hafva nått ända upp till denna tall. — Strax
nedom bron utmynnar »den djerfve luftspringarön» Njupan.
Efter några minuter ankomma vi till gården »Mörkret»,
som i parentes sagdt, ej på minsta vis gör sig förtjent af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
