Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskrifning öfver en resa i Umeå Lappmark sommaren 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott på 2 1/2 mils afstånd från riksgränsen. Det högsta fjället
jag såg, voro de i nordvest inom Norge belägna Oxetinderne,
som höjde sina öfver 6000 fot höga spetsar upp ibland
molnen. På andra sidan om Ume-elfven, som rinner norr om
Laxfjället, låg det ymnigt snöklädda Stuoraware. På toppen
af Laxfjället växte Luzula areuata mycket ymnigt. Dessutom
funnos der Pedicularis lapponica, Sibbaldia procumbensy Luzula
spicata, Juncus trifidusy Phyllodoce coerulea, Silene rupestris,
Veronica alpina, Gnaphalium norvegicum, Epilobium lactiflorum,
Diapensia, Saxifraga stellaris, Hieracium alpinum, Cardaminé
bellidifölia, Salices, Lycopodium alpinum m. fl. När jag skulle gå
tillbaka, flck jag sigte på mina kamrater, som hade gått efter
mig, när de sågo vädret klarna upp. Vi kommo öfverens om
att nästa dag bestiga Stuoraware, som såg mycket inbjudande
ut. Derefter återvände vi till prestgården. På eftermiddagen
tog jag strax ofvanför kyrkan Sagina saxatilis och vid
sjöstranden Eriophorurn, Schenchzeri. På qvällen började det åter
att blåsa ganska hårdt.
Den 10 Juli. Denna dag beslöto vi att bestiga
Stuoraware. För den skull måste vi gå öfver norra delen af
Laxfjället, hvarest vi höllo på att gå vilse, men kommo dock
snart åter till rätta. På ett sumpigt ställe växte Saxifraga
aizoides var. aurantia, Carex ampullacea * rotundata, C vesicaria
* saxatilis och Salix reticulata. Slutligen kommo vi ned till
elfven, hvarest låg en mycket förfallen båt, hvilken vi fått
löfte om att låna för att komma Öfver till andra stranden.
Det blåste mycket hårdt vestlig vind, så att vi trodde, att vi
skulle få ganska svårt att reda oss. Båten hade en stor
spricka i botten, och venstra sidan var nästan alldeles
inslagen; dessutom voro bräderna i för- och bakstammen
sammanbundna med tågändar, så att båten höll nätt och jämt
ihop. Den låg inne i en vik, der det var jemförelsevis lugnt,
men när vi alla kommit i den, blef den nästan genast full
af vatten, så att vi måste draga upp den på land och stjelpa
ur vattnet, innan vi gåfvo oss öfver elfven. E. vågade ej
följa med, utan han stannade qvar på land. B. och jag satte
oss i båtens för, så att aktern, som var värst sönderslagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
