Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena och Omberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig så långt ögat når, och den mattglittrande Tåkern ligger
som en spegel i denna jätteram, på hvilken vi som
infattningar kunna räkna inemot ett trettiotal kyrkor, och flera
bland dessa särdeles gamla och märkvärdiga. Det är också
en af vårt lands äldsta kulturbygder vi ha framför oss,
och öfverallt gömmas minnen från denna kulturens
ungdomstid. Men högt och stolt synas Vasaborgens tinnar resa sig
öfver Vadstena och hela den omgifvande nejden, liksom ville
de ännu påminna oss om den härskaremakt, som härifrån
gjorde slut på det klostersvärmeri, hvilket genom Birgittas
syner och andliga exstaser här fann sin bästa hemortsrätt,
Och där rakt bort i väster inemot Skeninge se vi det från
de oroliga Folkungarna så bekanta Bjälbo, i hvars kyrkas
tornkammare Birger Jarls moder Ylfva låtit inmura sig »med
upprätt hufvud och håller trogen vakt om sin ätt, så att den
ej dör ut». Det är taflor här, som det kostar på att draga
blicken och tanken ifrån, och det purpurskimmer, som den
sjunkande aftonsolen gjuter öfver det hela, gör det ännu mera
effektfullt.
Tidigt med solen följande morgon anträda vi vår
vandring långs öfver berget under ledning af vår vägvisare,
som vi dock snart finna vara fullkomligt obehöflig,
alldenstund vi ha en präktig väg att följa; och med en liten god
kartas hjälp är det knappt möjligt att gå vilse. Folktron
vet dock att omtala, hurusom här uppe skall finnas
»förtrollade trädgårdar», ur hvilka den med platsen obekante
vandraren ej kan leta sig ut, sedan han väl kommit dit in,
såvida han ej vet att medelst vändande af klädesplagg skaffa
sig bergandens, eller kanske rättare drottning Ommas
bevågenhet.
Vi vandra här fram i den djupaste skogsensamhet bland
doftande granar, i en luft, som gifver oss hälsa och kraft i
hvarje fiber. Fåglarne jubla sin morgonsång i tusende kvitter,
och en och annan gång blandar sig in pinglet af kobjällror
i olika toner och styrka. Här är så sagolikt fridfullt och
stilla, att man glömmer bort det myllrande lifvet där nere
bland menniskorna, glömmer all äflan och lumpen strid, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
