Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turisten på fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom, om man kan göra sig sjelf osynlig. I så fall har man
alltid tur, och det är medvetandet härom, som gör, att en del
personer fånga den ena fisken fort efter den andra, då
okunnige ej få en enda fisk. Sättet att göra sig osynlig för
forellen är att söka skydd, så vidt möjligt är, att alltid fiska
utför vattendraget och aldrig på den sida af floden eller bäcken,
der man har solen på ryggen, ty då faller skuggan i vattnet
och skrämmer fisken, hvilken då tager till flykten eller
gömmer sig under någon sten. Forellen ser väl och hör väl,
hvadan det också är nödvändigt att, om man har skydd, gå
tyst. Man nedsläpper kroken försedd med bete der man står,
och låter betet flyta utför strömmen, i det man håller upp
spöt eller metstången så högt, att betet är antingen på eller
nära vattenytan. Slår nu forellen efter betet och misslyckas
gripa det, så tager man betet ifrån honom och börjar om igen
att låta det flyta utför. Begagnar man met- eller annan mask,
låter man det följa botten så småningom. Då man känner
forellen fattat betet, låter man honom hållas en liten stund,
och af de upprepade små skakningarna eller nappen
öfver-tygas man snart om, att han verkligen har kroken i mun.
Då gör man ett litet ryck, så att kroken fäster, hvarefter man
helt lugnt drager fisken till land och der kastar upp den, och
småningom med tillhjelp af rullen förkortar refven, tills man
beqvämt kan taga fisken till sig.
Det är icke skäl att, sedan man uppkastat fisken på land,
springa dit och gripa den, ty då skrämmer man i närheten
varande fiskar. Att vid en skogbevuxen strand rycka upp
en forell, liksom då man i lugnvatten vid buskfria stränder
eller från båten uppkastar en abborre, straffar sig vanligen
sjelft med att såväl fisk som ref fastnar uppe i trädens qvistar
och trassla in sig till mycket besvär för fiskaren. Det
häftiga ryckandet är alltid förkastligt, emedan man allt emellanåt
rycker sönder fästet för kroken och fisken blir fri. En
sålunda befriad fisk nappar icke om. Man ser honom kila ett
eller annat zigzagslag öfver strömmen, antingen gör han
detta i yran eller är det hans sätt att meddela sig med andra
fiskar, ty i praktiken är det det vanliga, att efter en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
