Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turisten på fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkelt. Man utser en lagom stor sten för antalet fiskar man
ämnar bereda, inlägger denna i elden att värmas, under det
fisken öppnas och rensas. Sedan detta är gjort saltas fiskarna
efter smak, i bukhålan inlägges smör eller en fet fläskbit,
har man mjöl eller pulvriserade brödbitar att öfverströ fiskarna
med är bra, fins det ej, går det nog derförutan. Då stenen
blifvit het, utkrafsas den från elden, så långt derifrån, att
man utan att generas af värmen kan lägga de rensade fiskarna
på den. Man lägger först vid ena kanten en mindre sten så
lång som fiskarna, så en fisk på rygg väl stödd mot den
mindre stenen, så fisk vid fisk och sist en mindre sten till
stöd.
Då nu fisken stekes underifrån och dess tjockaste del
först uppvärmes, intränger smöret eller fettet så småningom,
och fisken blir rätt aptitlig till utseendet samt smakar lika
bra som vore den stekt i panna. Det ledsammaste af detta
sätt att tillreda antingen fisk eller kött är, att det drager dryg
tid. Man kan på kortare tid steka fisk medelst en en eller
två meter lång och lagom tjock messingstråd. En sådan
väger mycket mindre än en stekpanna, och tyngden bör sålunda
icke afskräcka turisten från att medtaga den, ty den tjenar ibland
rätt bra som stekpanna. Har man fisk, som skall stekas,
öppnas nu ej bukarna, utan inelfvorna utdragas genom ett hål
vid ganen, der införes salt och fett i bukhålan, hvarpå
fiskarna genom ögonen trädas på tråden och sättas att steka
vid elden. Med fläsk- och köttskifvor förfares på enahanda sätt.
Kommer turisten till fjelltrakterna, är han ofta utsatt för
oväder, dels regn, dels snö och kalla vindar; under sådana
omständigheter händer nog, att han får frysa mera än nödigt
är, antingen han nu bor i tält eller de bristfälliga
fäbodstugorna, eller han har sitt logi uti en slogbod, der han dock
medelst den numera bekanta »nyingen» eller stockelden har
bästa qvarteret. I tältet bli nätterna oftast kalla, men det
fins dock ett enkelt medel mot kölden, och det är den ofvan
nämnda varma stenen. Man upphettar en eller flera stora
stenar medelst en jättebrasa nära tältet, och då de blifvit heta,
inrullar man en i tältet; blir nu icke tillräckligt varmt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
