Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Aktsek till Njuonjes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelse eller foten slant. När vi ändtligen kommit upp, började en frisk nordlig vind blåsa. Den ryckte upp oss så pass,
att sömnlusten, som åter infann sig, snart försvann, och dref
oss fram öfver fjällplatån med »sjumilafart». Hastigt nog nådde
vi på så sätt Tarrekaissens slut och voro vid foten af Njunnots,
bakom hvilket Njuonjes ligger.
Uppför Njunnots var lätt att gå från denna sida. Dels
var det gräsfält hela vägen dels låg vår blifvande vägs höjdpunkt blott några hundra fot högre i mycket jämn stigning.
När vi hunnit fram till fjällets krön och skådade Tarrevagge
utbredd för våra fötter, märkte vi dock att Njunnots höjd liksom utsikten därifrån ej var att förakta. Dalen i hela sin utsträckning ända till
Kvikkjokk är synlig med fjällen Snjärak,
Nammates, en del af Walle och närmare Kaskaivo samt
Læstac
och Wara. Mellan fjällen skymtar Saggatjaur. Vända vi oss
mot norr se vi Tarrekaissen och hela den väg vi kommit från
den plats, där vi kommo upp för sluttningen från Ruonas.
I vester begränsas horisonten af Tarrekaissen, Njommelst och
det höga Staika. Midt i dalen mellan grönskande ängar och
tjocka skogar skyndar Tarrejokk till sin förening med Kamajokk.
Från fjället leder en temligen banad väg till nybygget.
Tyvärr hittade vi ej denna, utan måste på måfå ge oss utför
branten, där yppig växtlighet frodades. Tjockt gräs, manshöga
Aconitum och Mulgedium, våta af regnet, hindrade betydligt
nedstigandet. Man halkade så lätt. Det hände mig och jag
åkte på ryggen en 40 à 50 steg utför. Detta sätt att färdas
fann jag bekvämt och särdeles praktiskt. Litet emellan halkade jag därefter och nådde på så sätt utan särdeles möda
dalbotten.
Vid niotiden hamnade vi i Holmboms gamla stuga och
kröpo till kojs. Kl. 5 på eftermiddagen satte vi oss ned alla
tre vid en lukullisk taffel. Där serverades färskt rågbröd (glödkakor), färsk potatis, nykärnadt smör och filbunke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
