Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i Norra Jämtland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Återkomna till byn, hvilade vi ut den dagen, sträckande
oss på sängen och anlitande vår reslektyr. Från Ansätt
stäldes färden till Hotagen, dit vi ledsagades af den
lappske nybyggaren Jonas Torkelsson från Jensmessholm. Vi hade först
att vandra en någorlunda dräglig skogsväg, som ledde förbi
Rörvattensbodarne till Rörvattnet. Öfver en vik af denna sjö
rodde vi till den liknämda, stora och välbyggda byn på andra
sidan. Här fingo vi kasta en återblick på de fjäll, vi nyss
besökt. Från Rörvattnet ledde en god väg, 3/4 mil lång, utmed
Lockringen och sjön Hotagen till Hotagens kyrka. Nu kunde
vi visa vår följeslagare, hvartill vi dugde såsom fotgängare.
Då vi lemnade Ansätt, hade denne ej utan en viss sjelfkänsla
och sjelfbelåtenhet omtalat, huru han vid flera olika tillfällen
tjänstgjort såsom vägvisare åt främlingar, och hur svårt de haft
att följa honom i hans snabba lopp. Hans skryt blef för oss
en uppfordran att gå det fortaste vi förmådde; äfven vår lifliga
önskan att så snart som möjligt vara framme i kyrkbyn verkade
stimulerande, och vandringen urartade till en slags kapplöpning.
I skogen, på »neutral mark», tycktes vi vara tämligen jämngoda;
på myrarne, där vår Jonas befann sig, så att säga, i sitt element,
hade han ett visst öfvertag; men här, på en hårdt tilltrampad
körväg, kom han jämmerligen till korta med sina lapp-pjäxor. Gång
på gång måste vi stanna för att invänta honom, och vi hade svårt
att återhålla ett triumferande löje, då han slutligen, sedan vi
anländt till kyrkbyn, linkande kom för att säga farväl.
I Hotagen, målet för dagens vandring, uppsökte vi den
gård, som syntes oss mest inbjudande. Den befanns vara prestgården.
Ställets pastor var ej hemma, hvilket dock ej hindrade,
att vi mottogos på det mest gästfria sätt och rönte ett vänligt
bemötande, isynnerhet sedan vi efter en grundlig toilett antagit ett mera civiliseradt utseende.
På kvällen gjordes ett besök i kyrkan, hvars yttre i hög
grad tilltalat oss, då vi först sågo den från Ansättfjället. Den
tycktes dock höra till de föremål, som taga sig bäst ut på afstånd
och förlora vid en närmare bekantskap. Kyrkans inre
var allt annat än tilltalande med sina hvitmenade väggar och
sin misslyckade altarprydnad, som snarare kunde kallas ett
monument på den goda smakens graf. Altartaflan är, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
