Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- På fotvandring i lappländska fjällbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På fotvandring i lappländska fjällbygden.
(Gellivara–Killingi–Kaalasluspa–»Järnfjällen»–Kurravaara–Jukkasjärvi).
Redan i början af April hade det uppe i öfre Norrbotten
och Lappland börjat att varsla för beståndande blidväder och
lika tidig vår som anno 90: snön smälte undan på myr och i
skog, svan och gås drogo norrut allt hvad de hunno. Men så
blef det kallt med ens, duktigt kallt ändå. Flodvattnet på
älfven stelnade till skroflig pipkrake, den sjunkande snön öfverdrog
sig med en skorpa af hård skare och allt, som minde om
vår, lemnades utan vidare att frysa till döds. Maj var stormig
och kulen. Där isen brutit upp på älf och bäck, blef det
ingen »flod» af, nej, vattnet dunstade bort utan att någon
kunde begripa, hvart det egentligen tog vägen. Vårfloden blef
således noll och ingen, nu hoppades man på efterflödet, den
s. k. fjäll- eller midsommarfloden, som kommer med kyligt
vatten från den snörika fjällbygden. På älfbackar och betesvallar
hade nybyggarne som vanligt släppt ut korna strax snön
gått undan, men där spanade dessa förgäfves efter ett grönt
strå, stackare, ty det hade ju hvarken funnits eller fanns någon
värme i luften; vegetationen var som död, björken stod
fortfarande i vinterro uppe i Lappland, men knoppades likväl
mot slutet af månaden nere i kustlandet. Så kom Juni, och
det värsta var att denna, sommarmånaden, ej var stort varmare
än Maj. Solen stack visserligen på ibland under förmiddagarne,
men på nätterna frös det gifvet – – och då hade
man ändå gått och längtat så ifrigt efter vår och vårsol – ja,
nog var det hårdt alltid! Nybyggare och flottningskarlar voro
också mycket modstulna, ty det artade sig ju tydligen till oår
och missväxt, till nöd och elände. Först omkring den adertonde
Juni blef det varmare, och som solen då var uppe både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1892/0117.html
