Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På fotvandring i lappländska fjällbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvänne milen – det var den mest ansträngande marsch, som
jag varit ute för, fast jag bara haft bössan att bära på.
*
Den 11 Juni vaknade jag först vid 9-tiden, kännande mig
hungrig och fortfarande ömfotad – det förra kunde afhjälpas,
det senare hade däremot alla utsikter för sig att blifva förvärradt,
enär vi denna dag skulle tillryggalägga tre mil, måhända
lika besvärliga som gårdagens, till Kaalasluspa. Sedan jag ätit
och varit omkring i de trånga pörtena för att se, huru bybefolkningen
hade det, vandrade jag emellertid med ett visst
dödsförakt för att öfver höfvan anstränga mig ned ett stycke
efter älfstranden till det vackra Killingi-linka, ett fall som är
betydande både hvad vattenmängden och höjden angår. Efter
att en stund hafva varit där och hört mig mätt på böljornas
dånande stridssånger, gick jag tillbaka till byn och beskådade
i fullt dagsljus den ståtligt anlagda järnvägsbron med dess väldiga
stenkvadrater och delvis färdiga timring. Vid 11-tiden
voro vi färdiga att gifva oss af, sedan föregående dagens bärare
blifvit skäligt betald för sin möda och vi i hans ställe
efter mycket besvär lyckats få en ny. Kronojägaren skulle
följa mig ända till Jukkasjärvi; hans outtröttlighet förtjänar för
öfrigt sitt särskilda »mention honorable» längre fram.
Om vägens beskaffenhet till Kaalasluspa visste vi ej det
minsta, enär ingen trafik ägt rum mellan byarne på de senaste
veckorna. Det var därför med rätt stor spänning, som vandringen
begyntes, då nämligen det antagligaste var, att vi
skulle få lika svårt denna dag som den föregående, och då
undrade vi just, huru vi skulle kunna hålla ihop längre. Till
Tjiskavare, som ligger ungefär halfvägs till den by, vi ärnade
oss, hade vi det rätt hyggligt, ty några sammanhängande vidder
med dylik djup, upptinad snö funnos egentligen ej. Visserligen
var det ibland några bösshålls väg i björkdungarne, som
man måste passera steg för steg och där man stretade, så att
svetten lackade af hela kroppen, men vi hade känt på värre
under gårdagen. De mot söder vettande sluttningarne af nyssnämda
fjäll erinrade emellertid nästan allt för mycket och
troget om de svåraste styckena mellan Tabmokjokk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
