Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På fotvandring i lappländska fjällbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den utan vidare till mig, som efter att en stund hafva studerat
väggbjälkarnes turistförteckning insomnade minst lika
»utschasad» som föregående kväll.
*
Marschen för den 12 Juni beslöto vi att göra helt kort,
enär vi dels legat kvar i sängen och dragit oss till långt fram
på f.m., dels ej önskade fortsätta till Kurravaara (vi hade
eljes lika långt direkt till Jukkasjärvi!) utan sömn och ordentlig
hvila under vägen. Middagstiden vandrade vi af från Kaalasluspa,
sedan vi därstädes skaffat oss en ny bärare och skjutit
några fjällpipare ute på betesvallarne, hvilka där och flerestädes
i lappländska fjällbygden gödas med spillning, medan åkrarne
i stället blifva lottlösa. Färden gick som förut öfver högländta
björkskogsåsar, där ripan skrockade och skrattade, öfver jämna,
kala fjällplatåer, öfver vidlyftiga myrar, hvarest gluttsnäppan
låg på ägg i slysnåren, öfver sankmarker, där gässen kacklade.
Denna dag fingo vi flere snöskurar och hagelbyar öfver oss,
medan vi sträfvade upp mot »järnfjällen», af hvilka det närmaste,
Kieronavaara, tämligen snart uppnåddes. Häruppe på
högsta branterna rastade vi en stund trots de isande vindarne
och skådade den gripande taflan af alla fjällen kring Rautasjärvi
och Torne träsk samt de oländiga marker bakom oss,
genom hvilka vi mödosamt stretat oss hit, där vi nu voro.
De flesta utmålen på Kieronavaara voro täckta af snö, men här
och där sågo vi emellertid blåsvarta malmklumpar ligga blottade
i jordrymningarne. Utefter fjällets östra sluttningar, öfver
hvilka ett par örnar slogo sina vida, sväfvande kretsar, kommo
vi ned till de tätt tillsammans liggande, af björkstör resta och
med torf täckta kåtarne, hvilka sommartiden, under den »gyllene
järnåldern», bebos af ingenirer och förståsigpåare från
när och fjärran. Nu, medan det ännu var så godt som vinter
i fjällen, togo sig dessa boplatser mer än vanligt tarfliga ut:
allesammans voro fylda med snö och omgifna af väldiga, famnsdjupa
drifvor, somliga hade stormarne ramponerat eller fullständigt
raserat. Efter att hafva lämnat Kieronavaara med dess väldiga
järnkäglor nådde vi på aftonen fram till Luossajärvi,
där vi togo in i »Hôtel Luossajärvi», som det ståtligt nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
