Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På fotvandring i lappländska fjällbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring 1 1/2 mil nedom Kurravaara. Ja, det blefve nog kinkigt
det, menade T., ty sedan isen under de sista dagarne börjat
röra på sig, hade ingen härifrån varit ner till kyrkbyn. Ledsamt
det, medgaf jag, men vi måste i alla fall ned till Jukkasjärvi
i afton, om vi också skola gå hela vägen efter älfstranden.
Till så bestämda »skäl» och då undert. var en s.k. »kruunuherra»
(egl. = kronoherre, d.v s. statens tjänsteman), svarade
Tornseus, »att han om möjligt skulle skaffa oss en båt och ett
par karlar, men att vi finge skylla oss själfva, om det ginge
galet sedan!» Nå, det var ju präktigt! I glädjen öfver att
utan tidspillan komma i väg förvånade jag gamle Jon Nilsson
Sarri, en f.d. fjällapp som kommit ned i utförsbacken och nu
vistas som inhysing i Kurravaara, genom att förära honom en
hel 25-öring »till mat», men som nog blef använd till tobak
eller också girigt gömdes bland trasorna i hans skrubb – han
är starrblind på båda ögonen, stackars gubbe, som förr var
en duktig karl och ofta gjorde tjänst som vägvisare åt tjänstemän
och turister i Torne lappmarks villsamma fjälltrakter!
Sedan vi ärligen förtärt innehållet i en af mor Tornæi
tätmjölksbunkar och dessutom fått några ypperliga laxöringar
till lifs, inskeppade vi oss och gåfvo oss ut på älfven. Isen låg
fortfarande kvar, men i stränderna hade den i alla fall släppt
så pass mycket, att vår långsmala forsbåt i allmänhet kunde
smyga sig fram. Efter någon halftimmes rodd tog emellertid
strandvattnet slut och nu mötte den kompakta isen. Emedan
vi vid afresan från Kurravaara förutsett detta, hade vi medfört
en lätt kälke, på hvilken vi nu drogo upp båten, hvarefter vi
vandrade fram öfver det breda isbältet, somliga dragande, andra
skjutande på. Härunder öfverföllos vi af en häftig snöstorm,
som torde än mer förklara, att jag, där vi knogade fram öfver
isen, en stund gick och hallucinerade om en Grönlandsexpedition.
Ja, bekvämare kunde man ju haft att färdas, när det i
alla fall snart var midsommar! Småningom träffade vi emellertid
ånyo på något så när isfritt strandvatten, och då gick det
vida lättare att komma fram än nyss, men så kom det ett sådant
där omöjligt isband igen, då kälken måste upp ur båten
och båten upp på kälken. Hundradetals alfåglar lågo klangfullt
ropande, där älfven gick öppen i stränderna. Sent på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
