Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Orsa genom Lillherrdal och Särna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syntes också folk. Dessa tycktes äfven glädja sig åt att se en
människa, ty hela samhället måste ut på bron för att skåda
vidundret, som låg i sjön och plaskade. Efter badet besökte
jag dem, och erhöll då tillstånd att deltaga i deras middagsmåltid, bestående af stekt amerikanskt fläsk med potatis och
tunnbröd samt, såsom supanmat, kaffe utan grädde. Icke var
det läckerheter, men smakade mycket godt. Sällskapet bestod
af arbetsfolk från kyrkbyn, som här hade tillfälligt arbete med
att timra upp ett hus åt en bonde. Snart gick jag därifrån,
landsvägen framåt, genom en vidsträckt hed, bestående endast af
tunn torr mossa på den kala och flata berghällen; brända stubbar
syntes här och där efter lång tid förut öfvergående brand; allt
var så sällsamt tyst, endast mina egna steg hördes på den hårda
marken, inga fåglar, ej ett lefvande väsen syntes till, tyst som
i grafven och solen brände på den öde heden.
Den, som lika med mig haft lyckan att få se många
vackra partier af vårt härliga land, finner också behag i den dystra naturen. Äfven denna är en hvila för sinnet och, hvarföricke, ett angenämt utbyte mot det dagliga lifvets äflan och bråk.
Jag hade så gått ett par timmar, då en bebygd ort syntes på något afstånd. Kom så till Lillherrdälsbro, just som ett
starkt regn med hagel och åska öste ned. Jag hade då nära
till den första stuga, som fanns på hela vägen och var lycklig
få komma under tak, medan det värsta ovädret varade. Kl. 6 anlände jag till den snygga gästgifvaregården och blef väl mottagen.
Dagen därpå, som var söndag, besöktes Lillherrdals kyrka.
Lyckades där få se några gamla sockentyper: långa magra gubbar i knäbyxor och långa svarta rockar med uppstående kragar. Den öfriga menigheten hade bortlagt nationaldräkten, som
om några år torde alldeles försvinna.
Emedan landsvägen slutar vid kyrkan, och ingen banad
väg finns till Särna därifrån, begärde jag råd af organisten
och postmästaren herr A. Eklund, huru jag skulle förhålla mig.
Han bad mig följa sig hem för att där kunna orda om bästa
sättet, och då vi anlände dit, skickade hans fru genast till gästgifvargården med tillsägelse, att den resande skulle äta middag hos postmästaren. På samma gång sändes ett annat bud
ut i byn, och snart infann sig en man, som önskade blifva min
ledsagare. På mina frågor svarade han, att han vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
