Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Orsa genom Lillherrdal och Särna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu måste jag upp ett stycke på fjället igen för att försöka utforska, hvar jag befann mig, och verkligen började det också att
något litet klarna upp, så att jag kunde få säkert sikte på fäboden. Ändtligen kl. 12 var jag åter hos mor Inga, som varit
orolig för min skull. Blef då tillbjuden att stanna där till
morgondagen, på det att mina genomvåta kläder måtte få torka.
En väldig brasa brann hela eftermiddagen och det ena plagget
efter det andra hängdes upp framför densamma.
Hela dagen och natten därefter regn, men morgonen solig.
Kl. 1/4 10 begaf jag mig på återvägen, ledsagad ett stycke af den
rara värdinnan. Kom utan äfventyr till landsvägen kl. 3/4 12
[1]
och uppnådde marscherande gästgifvaregården kl. 1/2 6 på
kvällen.
Genom det ofrivilliga uppehållet vid Städjan var jag nödsakad att begära skjuts för att hinna besöka de trakter, jag ville
se, hvarför jag åkte den 6 1/2 mil långa vägen till Åsen och
därifrån också med skjuts till den 1 1/2 mil därifrån belägna
Elfdals gästgifvaregård. Denna färd upptog en dag. Rast vid
Särnstugan kl. 12, där skjutspojken och jag gingo in och kokade
choklad, och vid Hållstugan, där vi blefvo undfägnade med
salt strömming och kaffe. Gästgifvaregården i Elfdal är ett
godt ställe, hvilket till upplysning länder för dem, som ämna
besöka denna trakt.
Efter en afstickare till det nedlagda porfyrverket och den
nära därintill belägna ruinen af skansen, som 1677 uppfördes
mot ett befaradt infall från Norge, fortsattes vägen till fots öfver
Garbergs gästgifvaregård till Backa bruk, dit porfyrverket numera blifvit flyttadt. Med benägen tillåtelse åsåg jag arbetet
vid bruket och fortsatte därefter vägen till Orsa gästgifvaregård.
Färden Elfdalen – Orsa tog en dag i anspråk.
Resan från Orsa är så till vida utan intresse, som den delvis förut blifvit beskrifven i denna tidskrift. Här må endast
nämnas, att jag begagnade ångbåten (2:a plats) till Mora och
vidare till Insjön. Därifrån reste jag på bantåg till Säter, gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
