Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i Norrbotten 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträffade först påföljande tisdag. Vi hade derföre intet annat
val än att sofva på saken och tinga roddare för att tidigt följande morgon
fortsätta resan till Gullö skjutsstation.
Gullön är en holme i Storafvan. På sommaren flyttar
befolkningen med sin boskap från ön till fastlandet på södra
sidan af Storafvan, där de hafva sina fäbodar just i rågången
mellan Arvidsjaurs och Arjepluogs socknar. Dit styrde vi nu
kosan, fingo där litet mjölk samt nya roddare, med hvilka vi
fortsatte till skjutsstationen Kallön, hvarifrån nya roddare erhöllos till
Kasker.
Under hela färden låg Storafvan som en spegel. Ej en
vindfläkt krusade dess vattenyta. Från en molnfri himmel
sände solen sina brännande strålar. En termometer, som
hängde på väggen i Kallön, visade ej mindre än 50° varmt
i solen.
Vid Kasker utfaller Uddjaur, hvars yta ligger nära en meter
högre än Storafvan, i den senare genom tre strömmar. Den
ena af dessa är rensad från sten, och genom denna passera
ångbåtarne från den ena till den andra sjön.
Kaskers gästgifvaregård består af boningshus jämte flera
små »häbbare» och andra uthus, utspridda mellan stora stenar
på sluttningen mot sjön. Vi stannade ej längre här, än som
var nödvändigt för anskaffande af roddare till Arjepluog, hvilket
ej hade sig så lätt, emedan folket var ute på höbärgning.
Ändtligen äro vi ute på vattnet igen och fingo inandas den
friska sjöluften, hvilket kändes så mycket behagligare efter
vistelsen i Kasker, som luften där i den starka solhettan var
uppfylld af mefitiska ångor af rutten fisk och annan smörja.
Först passerade vi Välbma, en mot söder utskjutande vik
af Uddjaur. Snart vända vi förbi en udde och framför oss
ligger den med otaliga holmar öfversållade Uddjaur. Han
ligger i dag lika spegelblänk, som Storafvan gjort det. Vi
styrde upp i viken mot nordost, foro förbi Kuorokuoik nybygge,
vackert beläget på en löfrik udde, och landa nedom forsen,
den östra afloppsgrenen från Hornafvan, hvarifrån vi hade att
gå 1/4 mil på en ytterligt stenig gångstig fram till Arjepluogs
kyrkoplats.
Efter att denna dag hafva rott 7,1 mil öfver Storafvan
och Uddjaur befunno vi oss på aftonen i Arjepluog, »denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
