Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i Norrbotten 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjäll, Middagsfjeld, hvarifrån man för första gången får syn på
Sulitälmas fjälltoppar.
Från Fossen, vid Langvands västra ände, kommo vi med
båt till Furulund, Sulitälmabolagets hufvudstation, beläget vid
norra sidan af Langvand. Här blefvo vi på det mest förekommande sätt inbjudna af ställets direktör och kontorspersonal,
af hvilka de flesta äro svenskar. Sulitälmabolaget är ett svenskt-tyskt bolag, som äger alla malmanledningarne härstädes, hvilka
sträcka sig så godt som rundt om hela Langvand. Malmen,
som brytes, består af svafvelkis och kopparkis.
Langvand är liksom de andra sjöarne i Vattenbygden omgifvet af höga fjällväggar, som stiga direkt upp ur sjön. Vid
Furulund är det därföre trångt om utrymmet för de många
och stora byggnader, som där uppföras för grufdriften. Malmen
ligger öfverallt högt upp på fjällsluttningarna och vid Furulund
utmynna de stora stollgångar, som äro sprängda i malmlagret
högt ofvanför byggnaderna.
Såsom gäster stannade vi vid det täcka Furulund en dag
och två nätter. Till torsdagen den 6 Augusti hade vi tingat
två bärare, Peder Sörensen och Kornelius Pedersen, båda från
Fagerlid vid östra änden af Langvand, den sista gården i
denna dalgång. Vädret såg denna dag mindre lofvande ut,
och dimman hängde tung långt ned på fjällsidorna. Vi afråddes från att bege oss i väg af våra värdar, hvilka förutspådde, att vi i dimman skulle gå vilse på fjället. Vi stodo
dock fast i vårt beslut, togo afsked af våra nya vänner och
stego ned i den väntande båten, som förde oss till östra änden
af Lang vand, där vi stego i land öster om utloppet af Giken
älf. Härifrån hade vi nu att vandra 90 km. öfver fjället till
Kvikkjokk.
Det bär genast ganska brant uppför genom furu- och
björkskog. Till vänster om oss brusar Giken älf, som med
fall på fall störtar ned för fjällväggen. Då vi kommit öfver
skogsgränsen veko vi af till höger. Till vänster om oss hade
vi Hankabakkens taggiga kam. Här hafva på sensommaren
anträffats rika och mäktiga lager af kopparkis, hvilka blifva
särdeles inkomstbringande för bolaget.
Vädret blef bättre, än man på morgonen kunnat vänta.
Dimman höjde sig och hängde kvar endast på fjälltopparne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
