- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1892 /
208

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ja det är våra gentila bjudningar det! Men säg, är det
inte roligare på en turistfärd, vare sig den gäller Jämtland med
sina hvitstrålande snöfjäll eller den lilla mullvadshög, som kallas
Kinnekulle, hvilken jämte Varnhem, Höjentorp och Husaby
voro målet för vår färd. »När», så skref en af flickorna efter
hemkomsten till mig, »när får man så af hjertans lust andas
ut som på en fottur. Man har roligt utan alla arrangemanger,
roligt åt allting t. o. m. åt det tråkiga. Minns Ni, hur
’konversationsfraserna’ voro skickade dit pepparn växer, men hur
i stället glada frågor och svar, historier och allvarsamma berättelser,
sång och musik, stärkande marsch och ljuflig hvila i
gröngräset, detta omväxlande med muntra äfventyr och missöden,
minns Ni, hur allt trängdes i lekande dans som bilderna
i ett kaleidoskop, och gjorde vägen kort och ränslarne lätta!»

Så skref hon, och jag vill blott tillägga: ja det är makalöst,
när man har sådant ressällskap, som jag hade! –

Efter två och en half timmars marsch öfver Billingen
stodo vi genomsvettiga och stekta af den gassande julisolen
vid brunnen i Varnhem, den där brunnen vid landsvägen, Ni
vet, där törstiga varelser på två och fyra ben alltsedan urminnes
tider släckt sin törst. Inte vet jag ställets namn, lika
litet som jag vet hur nyktert, d. v. s. otörstigt folk anser, att
vattnet smakar, jag vet blott att vi drucko kopiöst och funno
vattnet underbart, härligt.

Derpå vardt rådplägning. Skola vi bese Varnhems kyrka
innan vi äta frukost? m. a. o. skola vi först mätta vår själ
eller kropp? Så vill fröken S–n från Motala formulera
diskussionsämnet, – Nu får jag bekänna, att det är en svaghet
hos mig, att jag i unga damers närvaro gärna vill visa mig
från en så fördelaktig sida som möjligt. Därför, ehuru jag
var ansenligt hungrig, förde jag ifrigt estetikens talan och förordade med kraft, att vi först med arkitekturens nektar skulle
mätta vår själ. Men ringa tack hade jag för mitt verkligen
uppoffrande förslag; flickorna förklarade, att de absolut inte
skulle ha det bittersta roligt af att se kyrkan förr än de fått
äta; ville jag gå dit i förväg, så gåfve de mig nådigt tillstånd,
men själfva tänkte de bli kvar och äta alldeles ohyggligt af
matsäcken. Åh nej, tänkte jag för mig själf, jag är väl inte
så dum heller; jag är ju utsvulten som en varg, och att i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1892/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free