Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ligger innesluten i detta ord. Ni har måhända varit i
Norge. Har ni ej lagt märke till, hur folk där kunna bli elektricerade af ett historiskt namn! T. ex. Stiklastad eller Trondhjem. Men har Ni då ej känt Er nedstämd vid tanken på,
hur litet Sveriges ungdom ofta verkligen frågar efter sitt fosterland. Tyvärr är det nog så, att de flesta af oss antingen sjunkit
ned till kosmopolitiska stackare, som förlorat blicken för, att
de äro något mer än individer i milliardskocken menniskor,
eller till skroderande figurer, som gå och braska med våra fosterländska bragder och minnen. Men bådadera sakna verklig kärlek och vördnad för vårt land, för dess stora rörande historia
och för dess minnen.
På historiska minnen är Varnhemstrakten rik, minnen från
hedenhös samt från den tid, då cisterciensermunkarne, på en
gång prester, ingeniörer, läkare och agronomer, först drogo hit
upp till nordanlanden som civilisationens pionierer, – och sedan
tiderna igenom, till Folkungarnes, Sturarnes, Gustaf Wasas och
den andre Gustafs dagar!
Det är en högst egendomlig syn klosterkyrkan erbjuder,
när man, såsom vi gjorde, nalkas den från öster. Hela koret
är nämligen omgifvet af en ofantlig massa på hvarandra upptornade utbyggnader och tak, framför allt tak, tak i oändlighet.
Man skulle kunna frestas att tro, det man hade framför sig en
svensk »Stavkirke»
[1], en stavkirke af sten. Men det är blott
en illusion, såsom vi genast upptäckte, då kyrkvaktaren, korporal Ferm, släppte oss in i kyrkan. Under det i stavkirkerne
utbyggnaderna tillhöra den egentliga gudstjenstlokalen eller
kyrkloftet, äro de i Varnhem allesamman konungagrafvar.
Och här ligga begrafne konung Inge den äldre, Erik läspe
och halte, Birger Jarl, drottning Rekissa med flere mer eller
mindre betydande personligheter från Sveriges medeltid. Det
ligger också en sådan forntidsstämning öfver dessa halfdunkla
hvalf, där nötta inskrifter på svenska och munklatin berätta
för det nittonde århundradets barn om de stora barnen af elfte,
tolfte och trettonde århundradena. Jämförelserna vilja så gärna
uppstå i ens sinne mellan vår tid och deras. De synas mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
