Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hurra! Där nere ha vi de glittrande Höjentorpsjöarne;
och där på näset emellan dem skymtar den gamla kungsgården
fram. Stolta dagar har du upplefvat, du lind- och sjöomkransade slottsruin. Mins du, när Karl den 9:de planterade dina
nu så höga lindar, mins du, när han vandrade med tunga steg
under dina höga hvalf, »steg dem häfden likt stålklang gömmer»; kommer du ihåg de stora slottsfesterna, då harneskklädda riddarföljen och vilda knekthopar larmade kring vinbägarne och ölstånkorna, men mins du också, hur reduktionen
kom och med sin kalla stormvind bortsopade din härlighet … .
Nu är af dig blott kvar några mossbelupna hvalfbågar. Men
vittna de om en försvunnen glans, så vittna de icke mindre
om, att den kungen hade ett fint sinne för naturen, som här
byggde sig en sommarbostad.
På Höjentorp hvilade vi ungefär en timme. Medan vi
gjorde slut på det lilla, som fans kvar af våra matsäckar, gingo
några af flickorna ned till sjön för att bada, men de dröjde så
länge borta, att vi andre först blefvo ursinniga på dem och
sedan ej så litet oroliga. Ändtligen kommo de åter, och af
deras högst belåtna utseende kunde vi förstå, att de ej varit i
någon större sjönöd. Nästan en smula onda på dem, skynda
vi dem till mötes med stormande frågor, hvarför de dröjt borta
så förskräckligt länge.
»Jo, vi ha plockat smultron», sade fröken S-g, »här ha vi
också litet med åt Eder alla, var så god och smaka på», och
härmed räckte hon mig en hel bukett af mogna smultron.
Denna hemställan var ju oemotståndlig, och snart betade de
öfriga liksom jag på af flickorna hemförda ätbara buketter.
Att så där bli släppt i vall är svært morsomt, som dansken
säger.
Sedan vi lämnat Höjentorp och hunnit förbi Eggby kyrka,
var det slut på sjöarne och den kuperade terrängen. Landsvägen går i nordvästlig riktning öfver den bördiga, men ej särdeles vackra slätten. Vi hafva 2 mil till Lundsbrunn, och vi
skulle bestämdt till slut känt vägen enformig och tråkig, om ej
herr S. med sitt goda humör, sina historier och roliga påhitt
spelt upp allesamman. Han hade troligtvis börjat tycka, att
han borde försona sina på förmiddagen begångna talrika underlåtenhetssynder, och det gjorde han fullständigt. Stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
