Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så förbi Lidköping och Mariestad upp mot norden till
Tiveden på gränsen mot Vermland. Det är skada att man på
grund af skog ej har »Rundschau» från toppen. Emellertid lär
ett utsiktstorn snart komma att byggas häruppe, och då blir
panoramat sådant, att man kan uppmana äfven den i utsiktsväg mest bortskämde turist att resa hit.
Det var vackert väder, när vi först kommo hit upp; visst
sågo vi i väster en stor svart molnbank, men för öfrigt var
himlen blå, och molnväggen bidrog blott att öka färgspelets
rikedom på den vackra taflan. Dock hafva vi knappt suttit
häruppe en timme förr än det mörknar, fågelsången i skogen
tystnar och svalorna flyga lågt, Vänern antager en askgrå färgton. Så börjar det sucka uppe i furornas kronor, och därpå
bryter ovädret löst med storm och ett regn, som yr likt skum
i backarne. För oss fans intet annat val än att hufvudstupa
skynda ned för Högkullens branta stigar och söka skydd i det
lilla Kullatorp, välbekant for alla dem, som besökt Kinnekulle.
Nå, där sitta vi nu i stugan, tämligen duschade. Kanske
se vi t.o.m. en smula ledsna ut, när vi titta genom den lilla
fönsterrutan på regnet som timme efter timme strömmar ned
med detta jämna monotona plaskande, som i sin ihärdiga enformighet nästan kan komma en att tänka på syndafloden. –
För att fördrifva tiden läser en af flickorna högt för oss ett
par af Hans Christian Andersens sagor bl. a. den, som handlar
om »Svinedrengen». Aldrig hade vi förr känt ett sådant medlidande som nu för »den stakkels Prindsessen, som, mens
Regnet skyllede ned, fik staa udenfor den lukkede Port til
Svinedrengens Palads, og synge:
Ach du lieber Augustin,
Alles ist weg, weg, weg,
Ach du lieber Augustin, alles ist weg!»
Först inemot kl. 2 kunde vi begifva oss åstad igen. Stigarne äro nu misserabla och alla buskar likna vattenfyllda såll.
Vi förse ock våra kläder med betydliga qvantiteter lera, våta
spindelväfvar m.m. Isynnerhet bli alla klädningar illa tilltygade, när deras ägarinnor bana sig väg genom snåren. Men
de äro ej det minsta ledsna för det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
