Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten rundtur med ränsel och -- paraply
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ah, en bäck! – En bäck med det klaraste, renaste vatten!
Af med ränslarne och kroppens omhölje!
Här skall badas!
Och badade gjorde vi i den härligaste bassäng, som någonsin
funnits. Att naturen varit byggmästare och danat både botten
och väggar – dessa, förstås, något primitiva, bestående af ett
par alnshöga stenar, omgifna af – luft, – varm, genomskinlig
fjälluft –, gjorde ju intet. Det förhöjde blott behaget. Att
landsvägen var oss ända in på näsan, var ett större bekymmer.
Men äfven detta fick passera! För resten hade vi tur, ty under
vår badprocess gick där fram endast en fredlig fjällflicka. Hon
blef nog mera öfverraskad och förfärad än vi, ty hon började
att springa allt hvad hennes ben förmådde. Antagligen trodde
hon, att det var några »skogsrån» eller några »små älfvor», som
tvådde sig i bäckens svala böljor. Tösen fick väl tro och gno
bäst hon gitte; vi hade emellertid fått oss ett uppfriskande
bad, och det var hvad vi för tillfället bäst behöfde.
Skulle någon vilja stämpla detta – att bada så där för
öppen ridå – såsom simpelt vagabondlif, skulle jag bedja få
upplysa, att detta är fullkomligt misstag. Det är ej vagabond-
utan fritt, angenämt turist-lif.
Efter badet framdukade vi à la Bellman vår lilla frukostmiddag,
om än ej så lukullisk, som den han besjunger med
»pimpinella och beckasin», så dock utomordentligt välsmakande
för vår friska aptit.
Vid Lungsjön gjorde vi endast ett helt kort uppehåll, bjödos på
limonad, socker- och champagnedricka, – gentilt för
att vara »till fjälls», skulle jag tro. Träffades där af den
nedslående underrättelsen – att det var slut på vägen, d. v. s.
på landsvägen. Vi hade nu endast gångstigar att följa. En
ung handlande erbjöd sig att ledsaga oss ett stycke för att visa
oss på rätt stig. Muntert samspråkande gingo vi – föga anande,
hvilket vidrigt öde vi gingo till mötes – utför en grön äng,
klefvo öfver ett par gärdesgårdar och sågo efter en stunds promenad
en oändlig myr ligga framför oss.
»Skola vi kringgå denna?»
»Nej, för all del. Damerna skola gå öfver den.»
»Gå öfver denna stora myr! Den är väl förskräckligt våt?»
»Åh nej, det tror jag just inte. Vi ha haft torka så länge.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
