Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten rundtur med ränsel och -- paraply
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svala, hvita, skummande böljor. Man tycker sig höra de trollska
tonerna från Neckens silfverharpa, som draga dit ned i djupet.
Denna Indalsälf, huru underbart skön är den ej med sina
många forsar! Detta vatten, man nu skådar vid Krångede, i
huru många vilda forsar har det ej tumlat om! Mot huru
många hinder har det ej brutit sina böljor! Störtat sin
vattenmassa med hejdlös fart utför de mörka, trotsiga klipporna
vid Tännforsen, kokande och skummande i vildt raseri utför
de vemodigt vackra Ristafallen och det ödsligt dystra Storbofallet
– mindre forsar och fall att förtiga. Så dessa ståtliga
Krångedeforsar, sedan den vackra, leende Hammarsforsen i
Ragunda, för att nu ej nämna flera. Huru har ej denna älf
brusat, innan den finner ro i hafvet! Det har varit ett vildt,
ett yrande lif den fört, innan den nått sitt mål!
Döviken, det tjusande vackra Döviken – denna trånga
dal mellan höga, mörka, vemodiga höjder – var det mål vi
uppnådde fjärde dagen af vår vandring.
På Stuguns magnifika gästgifvargård bodde och åto vi
som furstar och betalte som fattiga vandrare; på Döviken
däremot lefde och bodde vi som sluskar, men fingo betala som –
furstar. Det var det som gjorde skillnaden så stor!
Ett par timmars promenad på fast och behaglig väg förde
oss vid middagstiden till det vackra Ragunda, där vi hamnade
hos vänner och bekanta. Besågo Hammarsforsen. Kände
stänket af dess yrande, lekfulla böljor svepa om våra kinder
nere vid stranden. Beundrade densamma från den stora landsvägsbron,
som går öfver Indalsälfven. Bestego Prästberget,
dröjde en stund på dess topp försjunkna i beundran af den
hänförande utsikten öfver den vackra Ragundabygden. Efter
en angenäm eftermiddag och välbehöflig hvila under natten i
Ragunda stego vi på »tåget» och fortsatte på detta triviala sätt
till Helgums station.
Vi voro nu vi målet för vår lilla rundresa: Helgum–
Ramsele–Borgvattnet–Ragunda–Helgum. Att vi fortsatte
ned till Sollefteå och åter fingo »Strömkarlen» fatt, hör egentligen
ej hit; det var om vår »rundresa» vi skulle tala.
Tillåtes det mig, så vill jag till sist på det varmaste förorda
denna lilla rundtur. Den berör flera hänförande delar af
Ångermanlands vackra natur samt ej mindre förtjusande bitar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
