Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige som kanotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resultat». Som denna bevisföring icke kunde jäfvas, så blef
han fullständigt frikänd från allt ansvar.
Jag skall nu försöka att liksom min gamle skeppskamrat
tala om hvad jag vet själf i det föreliggande ämnet, och får
sedan hoppas, att herrskapet är lika öfverseende som skolrådet
i Grenna.
Innan jag börjar tala om Sverige såsom kanotland, borde
jag väl för ordningens skull först klargöra hvad, som skulle
menas med kanotland, och dessförinnan bör jag – kanske – visst
inte för att det behöfves inför denna högt upplysta församling,
men äfven för ordningens skull – tala om, hvad som menas
med en kanot och huru en sådan kan användas. Med hänsyn
till grundämnet för detta föredrag förbigår jag alla de olika
slag af kanoter, som användas för täflingar eller såsom idrottsredskap i allmänhet och håller mig endast till sådana kanoter,
som lämpligen kunna användas för långfärder.
Den moderna långfärdskanoten, som för ungefär tjugufem
år sedan infördes i den civiliserade världen genom skotten John
Mac Gregor, kan sägas härstamma från eskimåkajaken, och har
med denna gemensamma de grunddragen, att den är en smal,
lätt, heldäckad farkost, som kan framdrifvas af en person med
en dubbelbladig paddel. Till kanoten begagnas dessutom ofta
segel såsom fortkomstmedel under gynnsamma omständigheter,
då däremot eskimåen aldrig har segel på sin kajak, som för
öfrigt är så lätt och klent byggd – af träspjälor med däröfver
sträckt sälskinn – att den ej skulle kunna tåla frestningen
af segel.
För närmare beskrifning öfver eskimåkajaken ber jag för
öfrigt att få hänvisa till Fridtjof Nansens <i>Eskimoliv<\i>, en bok,
som är väl värd att läsas äfven af den, som icke intresserar sig
för kanoter och kajaker.
Det kan nu tyckas egendomligt, att vi kulturmänniskor
från ett sådant naturfolk som eskimåerne lånat idéen till ett
fortkomstredskap, som på det hela taget mycket litet öfverensstämmer med våra vanliga anspråk på bekväma fortskaffningsmedel, men jag tror, att förklaringen öfver kajakens modernisering såsom kanot och dennes användning såsom långfärdsmedel
ligger just i vår civilisation. Det är nämligen ett egendomligt
drag hos vår högt civiliserade tid, att ju strängare band kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
