Svenska Turistföreningens årsskrift / 1893 / 8 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland högfjällens växtvärld (med sexton illustrationer), af Gunnar Andersson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 7. Rhododendron lapponicum. [Violetta blr.] 2/3 af nat. storl.

floran sitt speciella behag samlade på de bördigare fläckar,
där jorden är djup, lucker och varm, där klipporna skydda
mot nordvestvinden, och där vattnet aldrig sinar. — Glödande,
eldiga skildringar äga vi från dem, som här borta så att säga i
naturens utmarker mött den rikedom i form och färg, hvilken
de spridda fjällblommorna på ställen sådana som dessa erbjuda.
Men äfven i detta fall må vi minnas att den gamla idyllen om
frid och harmoni i naturen blott är ett människopåfund, och detta
i allra högsta grad uppe bland högfjällen. Äfven dessa arter,
som stå fagra och tilltalande här, äro på ett förunderligt sätt
tillpassade för striden
mot kölden och den
starka växlingen i
klimatet. Salix-arterna
(S. herbacea, S.
polaris och S.
reticu-lata ; fig. 10) vinna
skydd mot kölden
därigenom att de drifva
sina grenar fram
något under eller
omedelbart på markens yta,
det stora antalet arter,
som växa i form af
tuf-vor i starkt
sammandragna grupper, vinna
antagligen ock skydd
därigenom, äfven om
andra orsaker måste
anses ha medverkat vid uppkomsten af detta egendomliga i
högfjällen så vanliga växtsätt. Cardamine bellidifolia (fig. 11),
Viscaria alpina, Rhodiola rosea, Saxifraga-arter, Papaver
nu-dicaule (fig. 12) visa just exempel härpå. Den senare äger ock
liksom en hel mängd andra arter ett skydd i alla de många
vissna blad, som kvarsitta kring dess stam, skyddande denna
och de nybildade organ den bär. Äfven hos de arter, hvilka
ej ha denna tufform, som ofta är så påfallande, fullt utbildad,
finner man att bladen nästan alla ligga i en rosett på
marken. En hvar erinrar sig helt säkert Oxyria digyna, växten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>