Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Vimmerby till Stockholm i kanot (med två illustrationer), af J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 både för och akter, så att blott ett utrymme af 7 fots (2,os m.)
längd återstår till sittrum. En 5l/o fot (1,63 m.) lång, 13/4 fot
(0,52 m.) bred öppning i däck täckes genom flera luckor, af
hvilka en eller flera kunna aflyftas eller uppfällas, när
kanoten är i användning, men hvilka alla kunna läsas fast med ett
enda hänglås. De äro byggda af stark segelduk, spänd öfver
en stomme af träribbor, allt så starkt tilltaget, att det
med-gifver förandet af segel, hvaraf hvardera kanoten har tvänne,
fast blott storseglet medföres på resan.
Kl. 2 e. m. voro vi båda ombord på ångbåten, som strax
därefter lade ut från kajen, och vi viftade farväl till ömma
föräldrar och vänliga sommarnöjesbekanta, som farit in till
staden. Först långsamt, sedan snabbare ångade fartyget genom
vår vackra skärgård och snart skymtade Vaxholm på afstånd.
— Jaså, middagen är serverad!–-Efter middagen gingo
vi åter upp på däck och slogo oss i ro vid vår kaffekopp,
njutande af det härliga sommarvädret (sådant det tedde sig den
2 Juli 1892). Förbi Dalarö och Landsort styrdes kosan ut till
hafs. Endast en svag vindkåre krusade lätt Östersjöns yta och
det fridfulla lugnet stördes endast af passagerarnes halfhöga
samtal och maskinens dunkande. Då och då hördes äfven
några enkla melodier känsligt och smakfullt spelas på
fartygets piano. Timme efter timme förgick, men småningom
började ögonlocken tyngas och den ene efter den andre af
passagerarne gick till hvila. Kl. 10 följde äfven vi det goda
föredömet och insomnade genast, utmattade som vi voro af den
föregående nattens vaka.
Då vi kl. 5 följande morgon vaknade, låg Hyperion redan
vid Vesterviks kaj. Ledsna öfver att hafva gått miste om den
vackra skärgården, stego vi upp och fingo kanoterna nedburna
från fartyget, väckte en sömnig kokerska, betalade vår
maträkning och stego i land, där en liten, men vald samling sjåare
nyfiket tog de små farkosterna i betraktande. De började
tala — den småländska, som vi nyfiket efterlängtade? nej, då,
ren stockholmsk hamndialekt. — »Ärom tunga, di där?D —
»Bär upp dem till järnvägsstationen får ni känna på.i> — Fyra
man höggo tag och efter några minuter voro vi framme. En
tolfskilling åt hvarje gjorde två af dem till våra tillgifna
vänner, men lämnade tydligtvis de båda andra tämligen oberörda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
