Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Vimmerby till Stockholm i kanot (med två illustrationer), af J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi hittills sett. Vid 6-tiden på kvällen anlände vi till
Sture-fors, där vi för första gången slussade, hvilket blott upptog
sex minuter, och foro vidare förbi det vackra herresätet,
beläget på en udde i Erlången, hvilken sjö vi nu öfverforo. En
häftig regnskur öfverföll oss, men vi ämnade hinna fram till
Linköping på kvällen och paddlade därför ogeneradt på i
regnrock. Snart smalnade sjön, vi gingo under en bro och befunno
oss åter på vår kära å.
Det var en egendomlig färd, denna, i det allt mera
tilltagande mörkret, som än mer ökades genom den mulna
himmelen och det oafbrutet, än stridt än mildare fallande regnet
mellan de knappt skönjbara stränderna. Broar skymtade fram
genom töcknet med nästan regelbundna mellanrum, slussportar
reste sig som mörka väggar framför oss, men påpasslige vakter
voro genast till hands, vi löpte in i slussgrafvarne, portarne
slötos bakom oss, ett brusande hördes, då vattnet utströmmade,
och vi sjönko djupt ned mellan slussväggarne, svarande på
vakternas nyfikna frågor, en port framför oss öppnades, några
kraftiga tag med paddeln och vi voro åter på färd. Vid
niotiden på kvällen varseblefvo vi vid ett tillfälligt uppehåll i
regnet Linköpings domkyrka, hvars väldiga spira majestätiskt
aftecknade sig mot natthimmelen, men omedelbart därefter
började regnet på nytt. Den efterlängtade synen hade likväl
upplifvat våra medtagna krafter, och med vild energi hängde
vi fast vid paddlarne, tills vi fingo Tannefors fabrikssamhälle
i sikte. Nu hördes bruset af ett vattenfall, vi saktade farten
för att ej i mörkret råka fara nedför detsamma och påträffade
vid vänstra stranden kanalrännan, i hvilken vi inlöpte. Men
här syntes ej någon slussvakt till, hvarför jag klättrade upp
på kanalbanken och uppsökte hans stuga, men jag lyckades
ej förmå sagde ämbetsman öppna ej ens sin dörr, mycket
mindre slu8same. Att i mörker och regn bära kanoterna förbi
på de branta och bergiga stränderna ineågo vi genast vara
omöjligt, hvarför för oss ej återstod annat än att stryka
omkring byggnaderna och knacka på här och hvar och söka
nattkvarter, dock utån att lyckas, ity att ingen tordes öppna. Vi
önskade oss lifligt tillbaka till obebyggda trakter, där vi kunnat
tälta och slippa allt detta bråk. Slutligen antastade vi en
vagn, som kom körande med trenne fruntimmer från Linkö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
