Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Vimmerby till Stockholm i kanot (med två illustrationer), af J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slingrade och rullade högst betydligt, hvarför vi stufvade in
seglet och grepo till paddeln, och framåt ilade vi nu,
under-hjälpta af vind och vågor, tills vi vid tolftiden gingo i lä
bakom en holme, stego i land och intogo en lätt måltid,
hvar-efter vi omedelbart begåfvo oss af och styrde kosan genom
det smala sund, som förbinder örebrofjärden med nästa fjärd,
Västra Hjälmaren, som i storlek betydligt öfverträffar den
föregående. Sedan vi kommit ur lä af land, började sjögången åter
och växte allt mera. Vi slungades hejdlöst fram, och ibland
lyftes fören så högt ur vattnet att 3 å 4 fot af kölen syntes.
En sjö, som bröt sig vid midten af min kanot, rullade in i
sittrummet på båda sidor om mig och blötte ned betydligt.
Men än mer kusligt började det att kännas då vi rakt
föröfver sågo sundet mellan Björkön och Göksholmslandet
upp-fyldt med stengrund, kring hvilka bränningarne skummade.
Vi kunde omöjligt upptäcka ångbåtsrännan och hade intet
annat val än att styra in, där bränningarne forekommo
sparsammast. Då vi lyckligt hunnit ett stycke in mellan stename,
skrapande emot här och hvar, minskades likväl sjögången,
emedan just stenarne gjorde tjänst som vågbrytare, och nu
kunde vi vända i lä bakom en holme, allt under ideligt
skrapande och grundstötande, och dock drogo de små farkosterna
högst fem tums vatten.
Dessa grund äro ett utmärkande drag för Hjälmaren. Så
ofta vi närmade oss en udde eller en strand, saktade vi alltid
farten så mycket som möjligt, ty vid dessa ställen tycktes sjön
bestå af sten och vatten i lika kvantiteter. Vi gingo upp på
holmen och började våra tillredelser för kvällsvarden, allt under
det vi kastade dystra blickar åt sydost, där en milslång
vattenhorisont utsträckte sig, och undrade hur vi skulle bete oss,
om blåsten skulle vända sig under natten. Men efter
kvällsvarden inträdde genast den sangviniska sinnesstämning, som
ofelbart följde på hvarje måltid. Hjälmarens väldiga fjärdar
föreföllo oss nu endast ståtliga, och vi insomnade utan
bekymmer för morgondagen.
Följande morgon hade vinden, som lyckligtvis fortfarande
var västlig, något saktat sig, hvarför vi vid 7-tiden åter
begåfvo oss åstad öfver fjärdarne, följda på vägen af några
vänliga tärnor och fiskmåsar, hvilka i stor mängd forekommo på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
