Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två resande (efter Anastasius Grüu), af R. Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan p& måndagsmorgon i Ström, då vi sutto ensamma kvar
inne.
Enligt kartan voro vi redan nu högt uppe i högan nord,
men i ett landskap nästan sydsvenskt till hela sin natur, med
bördiga fält och tätt bebygdt, med alla en storbygds
bekvämligheter, apotek och diversehandel, skomakare, skräddare,
telefon och rösträttsmöten, med driftigt affärslif, spekulanter på skog
och på röster till nästa riksdagsmannaval o. s. v. Härifrån
skulie vi nu — och jag misstänker, att detta blir en
öfverrask-ning för de flesta andra, liksom det var för oss — färdas på
ångbåt, ångbåt midt uppe i dessa längre norrut vilda obygder,
och ända till 12 mil. Hela vägen upp genom Ströms vattudal
gaf ett egendomligt intryck genom alla de olika formationerna af
MunsQället, Fiskåfjället, Ugglehättan m. fl. På ångbåten möttes
vi af en oförfalskad svensk gästfrihet. Kaptenens fru, som
förestod restaurationen om bord, ty äfven sådan fanns, mottog de
hungriga turisterna med en sällsynt välvilja och kunde icke
nog truga i oss. Här gällde icke den vanliga regeln att
betala så mycket och äta så litet som möjligt, utan tvärtom.
Också skeno vi af välmåga, när vi i Bågedet togo farväl och
skyndade öfver några bergknallar för att i roddbåtar taga oss
fram en half fjärdingsväg, eller hvad det kunde vara, förbi en
fors. Genom välvilligt tillmötesgående från inspektor
Hanssons sida i Gäddede väntade oss på andra sidan forsen en
liten bogserångare, som för den återstående vägen upp till
Gäddede var ställd till vår disposition.
Ungefär 2 mil från Gäddede ankrade ångaren, och vi rodde
i land för att bese det i Turistföreningens årsskrift för 1892
omtalade Hällingså storfall. Ifrån åmynningen ända upp till
fallet var en väg under anläggning och i det närmaste färdig;
det hela såg så anständigt och civiliseradt ut, att vi nästan
kände oss missräknade, vi som hade drömt om en vandring
öfver stock och sten utan spår af människohandens inverkan.
Själfva fallet var storartadt imponerande. Kanske det är för
litet sagdt, men undertecknad lämnar gärna tillfälle för hvar
och en att fylla i hvad som fattas, och lyckas detta icke, res
då Bjälf dit och se och beundra och skrif en af handling, som
lockar Sveriges fotgängare att besöka en den underbaraste
naturföreteelse vårt land har att uppvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
