Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nyttig sommartur, af »Ebba»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hafva sprungit på fem ställen erhöllo vi sent omsider ett
trefligt rum. Följande morgon gingo vi ut i sällskap med
fröken B. (en bekant till mina reskamrater), för att bese staden
och på samma gång göra några uppköp, hvarför vi genast styrde
kosan till en butik. Plötsligen varseblef jag på gatan ett
fruntimmer, i hvilken jag tyckte mig igenkänna en gammal bekant.
Äfven hon ämnade sig in i samma bod som vi. Inkomna dit,
började hon och jag att skarpt betrakta hvarandra; efter en
stund trädde hon fram till mig och tilltalade mig med mitt
namn, hvarpå hjärtlig omfamning följde. Alltså träffade jag
min kära Ella, hvilken jag ej sett på sex år. Maja (min ena
reskamrat) blef så lifligt gripen vid blotta anblicken af
ofvannämnda tilldragelse, att hon utaf deltagande också höll på att
rusa i Elias famn. Sedan vi emellertid ströfvat omkring en
stund på stadens grusbelagda gator, skildes vi från Ella och
fröken B. och begåfvo oss upp till Turistföreningens ombud, rektor
Fredholm, för att af honom erhålla några upplysningar rörande
en fotvandring, hvilken vi tänkte företaga från Gellivara öfver
Harsprånget, Jokkmokk och Storbacken. Vi blefvo mycket
vänligt mottagna af rektor F., som syntes blifva litet förvånad, då
han hörde, att vi utan manligt sällskap ämnade företaga en
så dryg vandring genom ödemarken. Då vi erhållit de
begärda upplysningarna jämte »lycka på färden», sade vi farväl
åt rektor F., som var nog artig att följa oss ut till trappan;
och när vi skildes åt sade han: »Ja, ni reser då verkligen på
Guds försyn», hvarpå jag svarade: »det är just på den vi lita,
och något högre hafva vi ju ej heller att hålla oss till».
Sedan vi hade besett residenset med dess vackra park, gingo
vi att äta middag, hvilken vi voro bjudna att intaga hos en treflig
familj T. i staden. När denna var slut och vi suttit och
språ-kat en stund, promenerade vi ner till järnvägsstationen, ty
Lena (min andra reskamrat) och fröken B. skulle nu resa till
Boden, i hvars närhet den sistnämnda hade sitt föräldrahem.
Klockan slog 6. Nu hördes afgångssignalen, och inom kort
voro våra väninnor försvunna ur vår åsyn. Följande dag, som
var tisdag, ägnades åt proviantering, och efter ett par sorglustiga
händelaer rörande denna och en åtminstone för mig sömnlös
natt, befunno vi oss åter vid järnvägsstationen, där vi blefvo
presenterade för flera Luleåbor, hvilka äfven skulle upp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
