Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tur till Gräfsnäs, af K. A. Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den halfrunda gården är omgifven af med gräs beväxta
upphöjningar, tydligen ruinhögar af den gamla byggnaden. På äldre
tider har gården varit befäst, och man ser grafven, som nu är
igengrundad och beväxt. Hela omgifningen ser förvildad och
ödslig ut, ty intet hus synes till, och träden växa utan ringaste
tillsyn. Förvaltarens bostad och ekonomi husen ligga mera än
en half fjärdingsväg längre bort.
Af hvad här en gång varit är således snart blott det
historiska minnet kvar. Det var här hon föddes den kvinna, som
blef stammoder för Sveriges mest lysande konungaätt, ty
härifrån förde konung Gustaf Eriksson som brud Margareta, dotter
till gårdens dåvarande egare Erik Abrahamson Leijonhufvud.
Här på dessa stränder hafva de vandrat, konungen och hans
älskade Margareta, och talat kärliga ord med hvarandra.
Från Gräfsnäs fortsatte jag förbi förvaltarebostaden och
Erska sockenkyrka upp till Sollebrunns gästgifvaregård. På
båda sidor om vägen utbreda sig vackra åkerfält, af hvilka en
stor del höra till Gräfsnäs gods. I Sollebrunn fick jag mat
och behöflig hvila, ty jag hade nu gått 3 mil, men huru nu
komma tillbaka till Göteborg på dagen. Antingen hade jag
att vända om till Alingsås eller ock fortsätta till Upphärads
station på Bergslagsbanan. Vägen till Upphärad var 2 mil, så att jag
fick då gå tillsammans 5 mil på dagen, men därmed var
ingen hjälp. Denna väg hade den fördelen, att jag fick på den
passera Koberg, ett annat stort gods. Jag bestämde mig
därför för vägen till Upphärad. Mina krafter hade jag nu friskat
upp, vägarna voro goda och, som det led på eftermiddagen, var
luften mindre varm, så att det gick nu lätt att gå, och jag
passerade därför snart Lagmansereds kyrka inom hvars socken
Koberg ligger. Omkring en timme därefter kunde jag se
Vande-ryds vattnet, den sjö, vid hvilken Koberg är beläget, och snart
syntes själfva byggnaden på en kulle. Vid framkomsten gick
jag upp till gården för att taga hufvudbyggnaden i
betraktande. Den är ofantligt stor, men förutom sin storlek till
det yttre utan synnerligt intresse, ett långt rappadt tre
våningars stenhus utan den minsta prydnad. Som bekant torde vara,
ämnade den i våras aflidne ägaren, bnron Silfverschiöld,
af-hjälpa detta och lät uppgöra ritningar till en förändring af
byggnaden, som skulle gifva den ett slottslikt utseende. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
