Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om proviantering vid bergsturer, af Hjalmar Arlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru mycket som helst och hvad som helst. Äfven om man
är upphettad, kan man dricka stora kvantiteter friskt vatten,
likväl med det uttryckliga förbehåll, att man icke blir
stående eller rent af sätter sig. Man dricke icke snövatten och
tage icke snö i munnen. Snövattnet blott retar törsten och
gör den till en outhärdlig plåga. Har man absolut intet annat
till sitt förfogande än snö (något som understundom kan
förekomma, om genom någon olycka vinflaskan blifvit
sönderkrossad på vägen), så äte man en stor bit choklad, som då är
bättre än bröd, till.
Matens salthalt har alldeles intet inflytande på törsten.
Vare sig man äter starkt saltadt kött eller noggrant undviker
allt salt, törstig blir man i alla händelser, ty orsaken till
törsten är en helt annan. Uppstigandet ökar andningens
hastighet, så att så småningom andhämtningen genom näsan till följd
af brist på luft blir otillräcklig. Det är just det hastiga in- och
utandandet genom munnen, som gör denna och strupen torra
och sålunda framkallar törsten, oberoende af om man förtärt
saltadt eller osaltadt kött.
Återkommen till hyddan har man åter större bekvämlighet
vid ätandet och drickandet och, något som är mycket
angenämt, större ombyte. Det ur alltid en stor fördel, om turisten
själf kan koka eller åtminstone öfvervaka förarens eller
bärarens kokning. Också jag som så många andra har på mina
första turer alldeles undvikit att bekymra mig därom, till dess
att oangenäma erfarenheter föranledt mig att intränga i den
ädla kokkonstens hemligheter. Till läsarens nytta vill jag här
anföra tvenne exempel.
Jag kom sent en afton med några kamrater trött och
hungrig till Mallnerhyddan (i saliska alperna). Vi frågade
föraren, om han kunde laga till té, och då han jakade härtill,
lämnade vi honom tépaketet och tillsade honom att koka blott
ett par koppar riktigt starkt té. Efter en stund kom han ut
ur köket och frågade, om vi kanhända ville hafva mjölk till
det; då flertalet voro därför, hämtade han mjölk från den
närbelägna säterstugan och började att rusta ute i köket.
Efter en lång väntan kom han in i kammaren med en stor kittel
full med kokt mjölk, i hvilken hela vårt för två dagar beräknade
téförråd sam omkring. Naturligtvis kunde soppan icke drickas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
