Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strapatser och ströfläg i en svensk provins, af A. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frånsedt det, att man i allmänhet ej är hågad för några
extra utflykter, då man har en dagsmarsch på några mil
framfor sig, var terrängen här af sådan beskaffenhet, att hvarje steg
måste afväga8. Det var moras vid moras och ofta ingenting
annat att gå på än några tunna sviktande spänger. När vi
kommo på det klara med förhållandet, sade vi Gubb-Erik våra
tankar om saken. Särskjldt mins jag, att L. var mästare i
denna branche af vältalighet. Hans ord voro kraftiga och
öf-vertygande, men på Gubb-Erik skulle icke ljungelden själf
hafva bitit. Han bara kliade sig bakom örat med ett till
hälften godmodigt, till hälften knipslugt småleende och lunkade
på, som om ingenting passerat.
»För Guds skull, håll inne karlen», ropade jag till L., som
var något före.
L. fick honom i rockskörtet. »Stopp lite, Gubb-Erik, jag
har ju sagt honom, att det bär åt fanders! Vet han, eller vet
han inte, hvart han för oss?»
»Hm, si dä’ beror på. Har vi Näsberg åt dä’ hållet, så
går vi rätt», han pekade med käppen.
»Ja, men om det nu ligger åt det hållet i stället?»
»Hm, ja si då borde vi allt snedde å lidt mer åt höjer.»
»Jaså, han säger det. Godt, nu a de vi som a vägvisare,
förstår han, vill han gå hem och lägga sig, så har han vårt
tillstånd.»
Vi höllo en kort rådplägning i skogen, granskade våra
kartor för att approximativt beräkna, hvar vi befunno oss, och
hvart vi borde gå. Vi valde en riktning, som syntes antaglig,
och sökte hålla den så rakt som möjligt. Gubb-Erik följde
oss utan någon invändning. Han måste fram till
Vasselnäs-vägen för att kunna taga sig hem.
Så måste Columbus ha känt sig, då den nya världens
kuster höjde sig ur oceanen, som vi, då ändtligen den med så
mycken vånda sökta vägen skymtade emellan trädstam marne.
Här pauserade vi några minuter och gnagde litet på våra
medförda korfvar. Gubb Erik tog afsked och slank undan.
Till Vasselnäs hittade vi sedan utan svårighet, men
uppe-höllo oss icke länge där, utan fortsatte till Elfdalen, dit vi
anlände sent på kvällen efter förnyade strapatser och ofrivilliga
afkrokar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
