Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strapatser och ströfläg i en svensk provins, af A. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig med renstek och plättar på ett sätt, som väckte fasa t. o. m.
bos oss och satte oss i misskredit på stället.
Genom Svenska Turistföreningens ombud fingo vi båt och
roddare från Särna till Elfros, därifrån vi skulle gå till
Städjan. Vi blefvo dessutom ytterst förekommande behandlade och
fingo flere värdefulla råd och upplysningar, för hvilka jag här
begagnar tillfallet att uttrycka vår tacksamhet.
Att hitta till Städjan utån vägvisare var ej så lätt, men
enligt de anvisningar vi fått och med ledning af utbläckade
träd företogs färden utån vidare äfventyr. F:s ben voro
visserligen ej riktigt i ordning, men sedan de väl kommit in i
den gamla vanliga lunken, skötte sig de väl tränade och
exercerade extrem i tet erna mönstergilt.
Jag har under denna vandring lyckats komma till full
insikt därom, att med utsikter har jag föga tur. Städjan
lurade oss skändligt. Det blåste bistert däruppe och småduggade.
Vi stodo med skälfvande knän och frusna fingrar och vände
pliktskyldigast bladen i våra resehandböcker. F:s bok innehöll
en skildring af Städjan och dess omgifningar, som i glöd och
fägring lämnade intet öfrigt att önska, men det Oaktadt kunde
min gode F. denna gång ej på något sätt entusiasmeras. Han
kunde ej förmås att stanna där uppe mera än en kvart,
hvarunder han med darrande händer ritade sitt namn i en
träpinne, som han kastade bland de öfriga visitkorten, af hvilka
Städjan under årens lopp samlat några hundratal.
Nere vid Städjans fot i Granåsvallen trifdes han bättre.
Där fans också en präktig gumma, som riktigt förstod sig på
att taga F. Hon lagade den delikataste smörgröt och satte
fram ordentliga, snygga porslinstallrikar och hade t. o. m. en
hvit serviett att lägga på bordet. Dunkla minnen från en
lycklig tid af hyfsning och civilisation började vakna inom
oss. F. kände det djupare än vi och åt hastigt och länge för
att dölja sin rörelse. När gumman satte in det andra fatet
hade han ännu icke repat sig.
Vi togo med sorg afsked af vår snälla värdinna och
hennes rara emörgröt och återvände till Elfros för att därifrån
öfver Heden taga oss fram till Njupeskär. I Elfros hyrde vi en
båt med löfte att bogsera den ordentligt fram till Heden, där
ägaren hade bekanta, som skulle taga hand om den. Maken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
