Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En värdig uppgift för svenska kanotroddare, af S—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kebneluokte har den duktige »Kebne-Lasse» förvandlat sina
föräldrars gamla kåtaställe till ett nybygge (kåtan finnes dock
kvar och nyttjas); och slutligen träffas vid Tjäggelvas’ öfre ända
Västerfjälls numera ganska hyggliga, af 2 gårdar bestående
nybygge, där man gärna kan hvila ut en dag eller par, om
så behöfves.
Är man försedd med en fotografiapparat (hälst »Kodak»)
vill jag råda kanotisten att, om vädret är gynnsamt, ej
uraktlåta att redan från Rappens midt fotografera det ståtliga,
rätt förut sig resande fjället Raska, ty ju mera man
sedermera nalkas, dess mer undanskym mes det af andra fjällhöjder.
Man försumme ej häller rätta synpunkten att fotografera det
ruinliknande egendomliga Ramanvare. Dock — »Kodaken»
måste under denna färd vara i så flitig verksamhet, att det
skulle allt för mycket inkräkta på årsskriftens utrymme, om
jag skulle inlåta mig på vidare råd om hvad som bör
fotograferas. — Är man fiskare, har man under färden på
Pite-älfvens vattendrag ända upp till Mikkojaur goda tillfällen att
proviantera. Bränsle har man i god tillgång på hela resan ända
till närmare västra ändan af Pjeskijaur, där björkskogen alldeles
upphör för att ej återkomma förrän på fjällsluttningen ned mot
Langvandet. Vid Lommijaur finnes ej ens kråkris att göra en
anspråkslös kaffeeld med! — Sedan man lämnat Västerfjäll träffar
man på svenska sidan ingen annan människobostad än en,
vanligen tom, fiskarkåta vid Vildoksjön. Man torde därför böra vara
försedd med något slags tält. Det förefaller mig, som om tält för
en dylik resa skulle kunna konstrueras på sådant sätt, att
tältduken fördelas i lika många delar som antalet kanoter och att
hvarje del (med eller utan ref) kunde vid befiof apteras till
segel. Men nödvändigt är, att man ytterst noggrant anordnar
hophäktningen, så att fogarne bli »myggtäta». Medgifver tiden
och proviantförrådet bör man ej uraktlåta att från norra
stranden af Pjeskijaur göra en half dags utvandring fram och åter
öfver Lairo och upp på Sulitälmas hitåt vättande, ytterst
praktfulla, största jökel, den i jökelforskningens historia klassiska
Salajekna (Sprick-isen), som besöktes, studerades och afbildades
redan 1807 af en bland naturforskningens svenske stormän,
den fräjdade Göran Wahlenberg.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
